Natalia Kazmierska. "Vad ska få de unga
tjejerna att sluta skära sig själva?" frågade min kollega Linda Skugge oroligt i sin senaste krönika. Kära Linda, jag vet vad vi måste göra. De unga
tjejerna måste börja gå i kyrkan.
Den senaste veckan har över 700 000 lyckliga ungdomar åkt till det religiösa ravepartyt i Köln för att hylla världens största tonårsidol. Han heter Benedictus och han är påve. Han drar större publik än alla rockstars tillsammans.
I går stod han på en tysk åker inför ett hav av hängivna fans i tighta I love Jesus-toppar och predikade saker som: "Jag vet att ni unga människor har drömmar, att ni vill skapa en bättre värld. Låt andra få veta det, låt världen få veta det!"
Påven är urgullig mot kidsen. Han snackar bara om hur underbara, viktiga och fina alla tonåringar är. Han pratar om kärlek. Han säger åt ungdomarna att de inte ska deppa eller sunka ner sig och att allt kommer att bli bra.Benedictus är en skolkurator i megasize.
Och i kyrkan
finns redan allt en modern ung människa kan tänkas behöva.
Här finns glamourfaktor. Påven är en tidlös stilikon med broderade guldkläder,
bohemchica särkar och lyxiga outfits. Jag har redan skrivit om den hippa Ratzingerdieten som brädar både Atkins och GI-metoden med grapefrukt och kycklingvingar.
Påven är ju nästan 80 bast men pigg och fräsch som nånsin Sienna Miller. Han har dessutom kyrksilver, mycket cash och glittriga accessoarer. Katolik är alltså lika med fitness, mode och blingbling.
Här finns vidare, moralen. Tonårsbrudarna pratade om stringtrosans död redan i slutet på 2003. En modern ung människa vill nämligen inte ha porno, dokusåpeslampa och sexchock, utan rejäla bomullstrosor och traditionella värderingar. Ju mer sträng
moral, desto mindre dåligheter, desto mindre ångest och desto mindre skära sig i armarna.
Slutligen har
vi naturligtvis, popmusiken. På festivalen i Köln har en rad fromma
superstjärnor uppträtt på helgedomsdiskon, gudstjänster och bönemöten.
Ta till exempel det populära soulhelgonet Fr. Stan Fortuna. Han är större än R Kelly. Hans succéskiva Sacro Song lanserades med
orden A soulstirrin, footstompin in ya face mystical catechesis och innehåller 100 % catholic rap och en mängd
sakrala rnb-hits. Prällen sjunger med len röst att alla fina tonåringar inte ska begå självmord utan välja livet, med högstämda änglakörer i bakgrunden.
Eller ta de skäggiga franciskanermunkar i undergroundkollektivet Bronx Brothers från New York. De står på scenen med bruna kåpor och elgitarrer och sprider kärleksbudskapet till vilsna ungdomsgäng på glid.
Fast min personliga favorit är Technochrist. Det är en trancepower-dj som åker runt i sin specialdesignade turnébuss Jesusvan och mixar fantastiska tolvor som bara handlar om att hitta hem till Gud. Han är klädd i keps med trycket Turn or burn och gör magisk dansmusik som renar själen.
Och det är populärkultur, som vägrar vara dum och destruktiv. Ju mer uppbygglig kristen techno, desto mindre knark och skit och skära sig i armarna. Där har vi lösningen, tjejer.
