Maktens män i Iran försökte strypa informationsflödet därifrån i går. Alla utländska journalister i landet förbjöds att rapportera från de nya demonstrationerna i huvudstaden Teheran.
Ja, i praktiken fick de inte lämna sina kontor. Skulle tro att de flesta av mina kolleger i Iran gjorde sitt bästa för att bryta mot det förbudet. Men det är inte längre bara journalister och professionella fotografer som kan rapportera från Iran.
Varje iranier med en mobiltelefon är plötsligt en potentiell reporter. Lyckas han (eller hon) kringgå den iranska censuren - och många, många är duktiga på det - så kan hans rader eller bilder spridas omedelbart över en hel värld.
Det gick i går att bokstavligen sekund för sekund följa händelserna i Iran på exempelvis twitter. Ibland med länkar till bildsajten flickr. ”Iranelection” var ett av de hetaste ämnena i går på Twitter.

Twitter - som är baserat i San Francisco - är medvetet om vilken betydelse mikrobloggen har i det som nu pågår i Iran. Bolaget meddelade i går att en planerad uppgradering av sajten sköts upp i några timmar av hänsyn till utvecklingen i Iran.
Det är inte mycket som får plats i ett inlägg på twitter. 140 tecken. Men där finns plats att skriva saker som:
”Jag bekräftar att det finns en basij (religiös milis)-bas kring torget och att de skjuter folk från taket.”
Eller:
”Folk ansluter sig ännu till demonstrationen. Sjunger ”Mousavi Mousavi Ta tillbaka rösten”.

Den som sökte på YouTube i går kunde också hitta filmer utlagda av studenter som dokumenterat förstörelsen av deras sovsalar. I Iran vimlar det plötsligt av reportrar.
Vilken betydelse det får återstår att se. Bilder spreds snabbt från demonstrationerna i Burma 2007 också, men diktaturen kunde efter några dagar strypa flödet rejält.
Demonstrationerna i går blev inte lika omfattande som i måndags, då möjligen över en miljon var ute och protesterade mot resultatet i fredagens presidentval.
President Ahmadinejads anhängare höll en egen manifestation i går, samtidigt som Mousavi uppmanade sitt folk att hålla sig hemma. En del tågade dock ut ändå på kvällen.
Beskedet att det så kallade väktarrådet ska granska valet och genomföra en omräkning i omstridda valdistrikt verkar inte ha lugnat oppositionen. De vill att valet görs om.
De närmaste dagarna lär bli avgörande. Ayatolla Ali Khamenei minns säkert vad som hände i Östeuropa för 20 år sedan. De dagliga demonstrationerna i exempelvis Prag fick kommunistregimen där på fall.
Fast en skillnad är att ledarna i Östeuropa inte längre kunde räkna med stöd från storebror i öster, Michail Gorbatjovs Sovjet. De religiösa ledarna i Iran anser sig ha Gud på sin sida.
Men i slutänden blir det inte högre makter som avgör. Utan männen med makten och vapnen.
Om demonstrationerna fortsätter, kommer polisen och militären bara att titta på, som i Prag 1989? Svaret på den frågan avgör antagligen Irans framtid.