Vita huset släppte en enda bild i går från mötet mellan Barack Obama och ledningen för BP, med styrelseordföranden Carl-Henric Svanberg i centrum.
Den var utvald med omsorg, var så säkra.
Träffen ägde rum i Roosevelt-rummet i Vita huset västra flygel, presidentens "kontor".
Här brukar möten hållas, här brukar presidenten tillkännage nya utnämningar eller ta emot större delegationer.
Som i går. Men detta var ingen artighetsvisit.
Det var ett möte beordrat av presidenten, med syfte att pressa BP till åtaganden och eftergifter, med mål att visa att Barack Obama har kontrollen.
Så det blev ingen limousintur för Svanberg & Co på uppfarten till Vita huset. De fick gå till fots i stället. Det såg ut som en skammens vandring.

Bilden inifrån mötet visade sedan en aktiv, talande president, en till synes bekymrad Tony Hayward (BP:s vd) och en koncentrerat lyssnande Carl-Henric Svanberg.
Obama hade inför mötet krävt att BP skulle avsätta miljarder i en fond dit drabbade kan begära ersättning. Senatsledaren Harry Reid nämnde siffran 20 miljarder dollar.
Sånt brukar betraktas som utgångsbud. Men BP ville eller vågade inte kämpa emot i går. Det läckte snabbt ut att den brittiske oljejätten gått med på att skapa en fond med just den summan.
Det är en enorm summa, men BP väntas ändå klara av det. Vi talar trots allt om världens fjärde största företag och med ett oljepris på 75 dollar fatet så fortsätter pengarna strömma in.
Och Svanberg meddelade efter mötet att BP ställer in aktieutdelningen i år, även det ett önskemål från amerikanerna. Han bad också om ursäkt till det amerikanska folket. Ett enda långt krypande till korset.
Men detta handlar om mer än BP. Och det vet Obama. Det var därför han i sitt tal till nationen natten till torsdag beskrev denna kris som en väckarklocka för USA, en chans att börja avvänja sig landets väldiga oljeberoende.
För som amerikanen Mark Mykleby skrev i en insändare till sin lokaltidning Beaufort Gazette häromveckan:
"Detta är inte BP:s fel eller Transoceans fel. Det är inte regeringens fel. Det är mitt fel."
Då talade han som amerikansk väljare. Som en av miljoner amerikaner som blivit beroende av billig olja, sett rätten att köra stora bilar som naturlig, sett borrandet efter ny olja på alltmer känsliga platser som en självklarhet.

Obama uppmanade i sitt tal kongressen att snarast anta den nya energi- och klimatlagstiftning som fastnat i senaten. Men så mycket mer gjorde han inte.
Obama har varit duktig på att klubba BP, men ännu inte vågat utnyttja krisen för att föreslå det som många debattörer menar att även USA skulle behöva: en koldioxidskatt som höjer priset på bland annat bensin och ger staten lite nya intäkter.
Hmm, Obama hade ju kunnat passa på att fråga svensken Carl-Henric Svanberg lite om hur en koldioxidskatt fungerar.
Något säger mig att presidenten inte tog den chansen i går.