Det är mycket Obama nu. Och mer blir det. I söndags satte han nytt rekord i USA när han ställde upp i fem (!) söndagsprogram i tv.
Där handlade mycket om inrikespolitiken. Men denna vecka står utrikespolitiken i centrum.

Toppmöte i Pittsburgh

Världens regeringschefer samlas i New York för FN:s årliga öppnande av generalförsamlingen och därefter väntar G20 toppmötet i Pittsburgh.
Obama spelar huvudrollen mest hela veckan. Och det behöver USA inte skämmas för.
En ny global opinionsundersökning från Pew Research Center visar att USA:s anseende ute i världen i regel är betydligt bättre nu än under George W Bush.

Inte bara poppis

I Tyskland säger sig exempelvis 64 procent nu ha en positiv bild av USA mot bara 31 procent 2008. I Frankrike har siffran stigit från 42 till 75 procent och i Indonesien från 37 till 63 procent.
Men popularitet är en sak. Det är något helt annat för Obama att få världens ledare att göra som han önskar. Där har han det betydligt tuffare.

Mellanöstern: Obama lyckades övertala Israels premiärminister Benjamin Netanyahu och palestiniernas president Mahmoud Abbas att träffas i New York. Det första mötet med dem tre sedan Netanyahu vann valet. Men få tror på konkreta framsteg. Och Netanyahu har hittills struntat i Obamas krav att Israel ska sluta bygga bosättningar på Västbanken.

Iran: Obama sträckte ut en hand vid en tv-sänd hälsning till Iran under det persiska nyåret i våras. Har inte fått något för det än. Diplomatiska samtal om Irans kärnvapenprogram ska inledas den 1 oktober i Turkiet, men läget ser fastlåst ut. Och Irans president Mahmoud Ahmadinejad upprepade i fredags sitt ifrågasättande av om förintelsen ägde rum.

Europa: Obama är populärare i Västeuropa än i öst. Men i hans kanske största utrikespolitiska utmaning - Afghanistan - får han inte mycket hjälp av européerna. USA:s befälhavare i Afghanistan anser att ännu flera soldater behövs där. Europa lär inte ställa upp. Kraven växer tvärtom att kalla hem de egna trupperna därifrån.

Ryssland: Obama gjorde ryssarna mycket glada när han i förra veckan tillkännagav att han inte tänker placera ut något robotförsvar i Tjeckien och Polen. Polackerna blev desto besviknare. Återstår att se vad ryssarna ger i gengäld. Nedrustningssamtal om kärnvapen kan gå lättare. USA skulle helst vilja se att ryssarna hjälper till mer i den diplomatiska fäktningen med Iran.

Kina: Kinesiska ledare har i regel föredragit republikanska presidenter framför demokrater. Obama ser inte ut att bli något undantag. Obamas beslut nyligen att införa skyddstullar på kinesiska däck riskerar trappas upp till något som världen inte behöver: ett handelskrig.

Nordkorea: Bill Clinton ryckte in och fick hem de två fängslade journalisterna från Nordkorea i augusti. Så mycket andra goda nyheter har det inte varit från Nordkorea sedan Obama tillträdde. Tvärtom. Kim Jong-il provdetonerade en ny kärnladdning bara några månader efter Obamas tillträde.

Klimatfrågan: Här är det européerna som är missnöjda med USA, snarare än tvärtom. Det ser inte ut som om senaten kommer att hinna godkänna en ny klimat- och energilagstifning i USA före toppmötet i Köpenhamn. Det bakbinder Obamas administration. Kina krånglar också, och utan Kina ombord kommer inte USA att skriva på något.