Kina har varit lite irriterat på Nobelpriserna de senaste åren. De tycker det är på tiden att kineser också belönas.
Men då talar vi om de priser som delas ut i Stockholm, som fysik eller kemi. Fredspriset är ledarna i Peking inte intresserade av, om det inte skulle gå till någon av dem själva förstås.
Men Kina fruktade vad som komma skulle i år. Därför hade de signalerat i tid till Oslo att Nobelkommittén gjorde bäst i att inte ge det till Liu Xiaobo.
Sånt beteende hade antagligen gått hem i Ostasien. Om Sydkorea delat ut Nobelpriset hade nog pristagaren blivit en annan.
I Oslo hade påtryckningarna förmodligen rakt motsatt effekt. Och där finns en god tradition att ge priset till människorättskämpar, från Andrej Sacharov till Aung San Suu Kyi.
Kineserna flög som väntat i taket. Norge kan mycket väl få betala ett diplomatiskt eller ekonomiskt pris för detta, men det har de råd med.Peking läxade också upp Oslo för vad de anser priset ska vara till för, att uppmuntra till fredliga relationer och internationell nedrustning.

Men priset är som bekant bredare än så. Det har vi sett många exempel på. Men för maktens män i Kina är Liu Xiaobo bara en simpel brottsling. Eller som kinesiska UD uttryckte det.
"Liu Xiaobo är en kriminell som blivit dömd av det kinesiska juridiska systemet för att ha brutit mot kinesiska lagar."
Men det är ju just det som är problemet. Att det är Liu Xiabao gjort betraktas som kriminellt i Kina. Att det juridiska systemet helt styrs av kommunistpartiet.Liu Xiaobo har suttit inspärrad flera gånger och är nu senast dömd till elva års fängelse för att han var medförfattare till "Charta 08", ett upprop som bland annat efterlyste reformer av det kinesiska rättsväsendet. Efterlyste ett öppnare, mer demokratiskt samhälle.

Kina har de senaste åren börjat spela en tyngre roll internationellt och det råder ingen tvekan om att landet har fantastiskt framgångsrika ekonomiska år bakom sig. År som lyft flera hundra miljoner ur fattigdom.
Men inget tyder på att landet därför håller på att bli mer demokratiskt eller öppnare. Kina har tvärtom skapat en statskontrollerad kapitalism, en kinesisk modell som kommer att gå på export om ekonomin fortsätter att expandera som den gjort.
Och något säger mig att många unga kineser inte heller gillar Oslos beslut i går. De ser det tvärtom som ytterligare ett exempel på hur väst försöker förnedra och attackera det Kina som många av dem känner en djup, nationalistisk stolthet över.

Jag mötte den stoltheten i Peking när väst 2008 protesterade mot våldsamheterna i Tibet. Hankineserna - över 90 procent av befolkningen - förstod inte alls kritiken.
Så män som Liu Xiaobo för bokstavligen en Davids kamp mot Goliat i Kina. En ofta mycket ensam kamp.
Men helt ensam är han inte. Det visade Nobelkommittén i går.