Det kryllar av poliser och milismän på Teherans gator dessa dagar. De har haft övertaget denna vecka och oppositionens protester har varit få och tämligen glesa.
Och det händer saker bortom tv-kamerorna. Bortom även mobiltelefonernas inbyggda kameror. Iranier grips och förs bort från sina hem eller arbetsplatser, demonstranter ställs inför rätta i specialdomstolar.
Zahra Rahnavard - hustru till oppositionsledaren Mir-Hossein Mousavi - liknade i år läget i Iran vid ett undantagstillstånd med krigslagar. Det börjar onekligen se så ut.
Mousavi själv har inte setts till offentligt sedan torsdags i förra veckan även om han ibland lyckats sprida sitt budskap från sin hemsida. Men också den har krånglat på sistone.
Och de 25 reportrar som jobbade på Mousavis tidning - Kalemeye Sabz - greps alla i måndags för ”illegala aktiviteter”. Även flera andra journalister - en del av dem utlänningar - har gripits.

Samtidigt höjs varnande ord mot Mousavi själv. Om han inte passar sig så kan polisen mycket väl knacka på hemma hos honom också.
För Irans andlige ledare ayatolla Ali Khamenei och president Mahmoud Ahmadinejad så har veckan börjat betydligt bättre än den förra. När bara några hundra vågar ut och demonstrera så har de vunnit en viktig delseger.

Sant är att Iran denna juni 2009 upplevt de största protesterna sedan revolutionen 1979. Men det är trots allt inte första gången Khamenei handskas med oroligheter.
Det brann bensinstationer och demonstrerades även 1999 och 2003. Den gången var det främst studenter som vågade höja nävarna, men protesterna falnade, inte minst på grund av att det inte fanns någon given ledare.
Skillnaden denna gång är att protesterna har mycket bredare stöd och det finns en ledare i Mousavi. Frågan är bara hur långt han är beredd att gå.
Vi fick ett exempel i går på hur känsligt Irans ledarskap är just nu. De fyra fotbollsspelare som bar gröna armband vid en VM-kvalmatch mot Sydkorea i förra veckan har blivit avstängda på livstid.

Den gröna färgen har blivit en symbol för Mousavi. Men grönt är som bekant också islams färg. Det har gått rätt långt när grönt ses som ett brott i Iran.
Men även om Khamenei tycks ha övertaget för tillfället så lär inte historien slut här. Anden är så att säga ute ur flaskan och blir antagligen omöjlig att stoppa tillbaka.
Och - som Iran-kännaren Gary Sick påpekar - det här är inget sprinterlopp. Det är ett maraton.