Det blev ännu en dag med demonstrationer och diplomatiska hårda ord mot Israel. Och inte undra på.
Även många israeler anser att den militära räden mot fartygskonvojen till Gaza var ett förödande misstag. Ett misstag som landet nu betalar ett högt pris för. Det är riktigt illa när en del börjar jämför israelerna med nordkoreanerna.
Många av Israels kritiker hade dock säkert hoppats på ännu hårdare ord i FN:s säkerhetsråd. Nu fördömdes i stället "de handlingar" som ledde till att liv förlorades, en formulering som även kan synas rymma en del kritik mot den andra parten, aktivisterna.
FN krävde samtidigt en utredning och att alla de aktivister som hålls fängslade i Israel ska släppas. Redan i januari 2009 uppmanade säkerhetsrådet att blockaden mot Gaza ska hävas.
Men det har som bekant inte hänt. Och även om många israeler är kritiska mot räden, är de flesta för en fortsatt blockad.
Man kan undra varför. Vapenleveranserna till Hamas har förvisso strypts, men det har skett till ett mycket högt pris. Främst för de 1,5 miljoner palestinier som är isolerade där.
Hamas har dock inte försvagats. Snarare tvärtom. En välkänd effekt av påtvingad isolering.

Men - som oberoende International Crisis Group påpekade i ett uttalande i går. Det är inte Israel som bär hela ansvaret för isoleringen.
EU och USA gillar inte heller Hamas och uppmuntrar till bättre förbindelser med den palestinska myndigheten på Västbanken. De är inte för blockaden men har inte gjort så mycket för att ändra på tillståndet heller.
Och så har vi då Egypten. De snälla egyptierna som i går beslutade att öppna gränsen av humanitära skäl.
För jag hoppas det inte kommer som någon överraskning att Gazas södra gräns faktiskt vetter mot Egypten. Att Egypten - palestiniernas arabiska grannar - hållit sin gräns ungefär lika sluten som israelerna sedan sommaren 2007.
En del kritik har Egypten fått för detta från andra arabstater, men det kommer inte i närheten av svaveloset som riktas mot Israel.
Och mediebevakningen av Egyptens roll är onekligen lite snålare bevakad än Israels. I januari hölls exempelvis en demonstration vid gränsen mellan Gaza och Egypten.
Det blev skottväxling. En egyptisk soldat dödades. Ett dussintal palestinier skottskadades. Det blev inga större rubriker kring detta.

Israel får hård kritik dessa dagar och förtjänar det också. Omsorgen om den egna säkerheten har lett till en israelisk arrogans gentemot internationell rätt och andras liv, och en allt ökad isolering i världen.
Men konflikten är mer komplicerad än så. Och det finns stora mått av hyckleri i övriga arabstaters "solidaritet" med palestinierna.
Som Egyptens stängda gräns. Som det faktum att palestinierna i Libanon fortfarande är diskriminerade och medborgarlösa över 60 år efter att de flytt från sina forna hem i dåvarande Palestina.
Men palestiniernas lidande i Gaza är ett effektivt vapen för dessa stater i kampen mot Israel. Och Israel fortsätter dessvärre att gång efter gång förse dem med ny ammunition.