Jag medger att jag kan få äta upp de där orden. John McCain har återvänt från de döda förr, och även en del nervösa demokrater tror att något liknande kan inträffa i dag.
Att ett tillräckligt stort antal amerikaner ska tveka när det slutligen gäller och i stället lägga rösten på den välkände, vita kandidaten som lovar skattesänkningar, 72-åringen med den större erfarenheten.
Jag tror det inte. Jag tror de åtta åren med George W Bush, de två krigen, den förtvivlade ekonomin, skapat tillräckligt med energi för att få amerikanerna att rösta på förändring i form av en 47-årig svart amerikan med bara fyra års erfarenhet av Washington och senaten.
Det var i sanningens namn alltid en uppförsbacke för John McCain. Han är förmodligen den ende republikanen - Arnold Schwarzenegger får inte ställa upp eftersom han är född i Österrike - som hade någon som helst chans detta valår 2008.

Själv kan jag inte låta bli att undra vad som hade hänt om John McCain besegrat George W Bush i primärvalen 2000. Det var då han hade sin bästa chans, men han blev nedskjuten i en av de smutsigaste kampanjerna USA skådat.
McCains problem - förutom att han är republikan år 2008 - är att han aldrig var särskilt populär bland de partitrogna på högerkanten, desto populärare hos mittenväljare.
Det normala i en amerikansk valsäsong är att republikanen styr mot höger under primärvalen och sedan mot mitten under höstens valkampanj.

McCain valde att göra tvärtom. Många som lärde känna och uppskatta den gamla versionen av McCain har förfärats av den nya McCain som lovade större skattesänkningar än Bush (han var emot dem förr) och som utsåg Sarah Palin till vicepresidentkandidat.
Det var ett impulsivt val som bådade illa. Samtidigt gav det onekligen en energikick till den kristna nyhögern och likasinnade. Och han behöver de rösterna för att vinna.
Det verkade fungera. Utnämningen av Sarah Palin gav honom en rejäl skjuts i mätningarna och han gick om Obama i början av september. Sedan kom 15 september.
Dagen då investmentbanken Lehman Brothers gick i konkurs. Dagen då finanskrisen blev akut.
Ekonomi har aldrig varit McCains favoritämne. Han har till och med medgett det själv.
Hans svar på krisen var impulsiv och ingav föga förtroende. Barack Obama höll sig lugn och sa först just ingenting. USA föredrog Obamas svar.

Sedan kom de där intervjuerna med Sarah Palin och det stod smärtsamt klart att hon inte hade kvalifikationerna för att bli USA:s president.
McCain återhämtade sig aldrig från allt detta. Hur mycket han än försökte med hårdare attacker, robottelefonsamtal, Rörmokare-Joe, etcetera.
Hans enda hopp nu är att alla de över 160 opinionsmätningarna har haft fel.
Fast jag tvivlar på att han kommer att uppleva en förlust som en katastrof. Den gamle krigsfången har varit nära att förlora något betydligt dyrbarare både en och två gånger.