Varför kommer inte hjälpen fram i Haiti, undrar en otålig värld.
Men det gör den.
Det tar bara lite längre tid än att montera upp en tv-kamera.
Det har nu gått över en vecka sedan den svåra jordbävningen skakade Haiti och dödade kanske 200 000 människor.
Fast egentligen är det inte jordskalv som dödar människor. Det är byggnader som dödar. Det är landets ekonomi som avgör hur många som dödas.
När San Francisco drabbades av ett jordskalv som också mätte 7,0 på Richter-skalan 1989 så dödades - 63 personer.
Men nu hemsöktes ett av världens fattigaste länder. Städer i ruiner, vägar blockerade, hamnen i Port-au-Prince förstörd, flygledartornet på flygplatsen raserad.
Allt det hände på 45 sekunder. De första tv-reportrarna var på plats redan dagen efter och med 24 timmars nyhetssändningar fick vi snabbt bilder och reportage på förtvivlade människor som förgäves väntar på mat. Viktiga och berömvärda nyhetsreportage.
Men rapporteringen skapar också en otålighet i omvärlden. För om reportrarna kommer fram så borde väl hjälpen också kunna göra det. Men riktigt så enkelt är det förstås inte.
Det har säkerligen begåtts många misstag även denna vecka i Haiti. Överdriven försiktighet ibland. Missförstånd och koordineringsproblem. Revirtänkande.
Men sanningen är också att det tar ett antal dagar innan en operation av den här omfattningen kommer i gång.
Jag såg det på plats i New Orleans 2005, och det var ändå i USA. Jag såg det 1994 i Goma, Kongo-Kinshasa.
Haiti har kallats den största naturkatastrofen som FN ställts inför. Goma var i samma klass, men med andra förutsättningar.
Då flydde två miljoner människor under loppet av några dagar från Rwanda. De hamnade på karg lavamark under vulkanen i Goma. Hemlösa, utan mat, utan vatten. Och så kom koleran.
Detta var mitt i Afrika. Långt bort från både USA och Europa. Men även dit kom hjälpen. Även där fortsatte livet.
Människan är ett segt släkte. Haitierna är antagligen segare än de flesta, med allt de fått utstå genom historien.
Jag har svårt att tänka mig att det skulle varit lugnare i Stockholm om vartannat hus låg förstört och vi som överlevt bott på gatan i en vecka utan mat. Minns att New Orleans plundrades också.
Det råder fortfarande stora problem med att få fram hjälpen i Haiti. Men för varje dag kommer mer och mer hjälp fram. Med den amerikanska militära närvaron förbättras rimligen också säkerheten.
Men behovet är enormt. De pengar som nu samlas in kommer att behövas. Varenda dollar. Varenda euro. Varenda krona.
Och ur ruinerna kommer en dag ett nytt Haiti att resa sig. Livet går vidare. Det måste göra det.
