Hybris är lika med övermod, om ordet nu är obekant. Och det är precis vad eurons arkitekter lidit av från början av, menar skeptikerna.
Euron skulle bli Europas svar på dollarn. Och blev det delvis också. Men till skillnad från USA så är EU ingen politisk union, även om en del EU-entusiaster må drömma om det.
Euron finns i dag i 16 av EU-länderna, 16 nationer som sköter sin egen ekonomiska politik och i första hand tänker på sig själva. Speciellt när det krisar till.
Eurons arkitekter förstod dessa svårigheter och byggde upp hela valutasamarbetet på två pelare: Dels skulle det finnas en oberoende centralbank som skötte penningpolitiken, dels skulle euroländerna åta sig att sköta sina finanser. Inga stora budgetunderskott, inga stora statsskulder.
Men vissa elever är duktigare än andra. Och grekerna har varit sämst i klassen.
Grekerna fick euro i stället för drakmer och kunde börja låna pengar till låga räntor. Det gjorde de. Sedan började de spendera. Och spendera.
Det gick ett antal år och med kreativ bokföring kunde grekerna maskera de skenande underskotten.

Men i oktober tvingades Grekland slutligen medge att budgetunderskottet var - ehm - ungefär dubbelt så stort som tidigare beräknat.
Och därmed inleddes det drama som utlöst den värsta krisen sedan euron infördes som valuta för drygt tio år sedan (euron introducerades 1999, men sedlarna kom först 2002).
Grekland är konkursmässigt om inte hjälp anländer från övriga euroländer. Men varför ska skattebetalande tyskar som skött sina finanser, hjälpa slarvern nere i sydöstra Europa. Det undrar tyskarna också.

Och om Grekland får hjälp, vad sänder det egentligen för signaler? Varför skulle andra länder försöka begränsa sina underskott när hjälp ändå anländer utifrån när det kör ihop sig.
I Tyskland är hela 53 procent för att sparka ut Grekland ur eurosamarbetet. Problemet är att det skulle utlösa förfärlig turbulens på finansmarknaderna.
Det finns dessutom andra länder som har problem - som Portugal och Irland - och de skulle snart stå i tur för nya attacker.

Så hjälp är antagligen på väg, även om detaljerna fortfarande är oklara. I gengäld måste grekerna skärpa till sig rejält, höja skatten, höja pensionsåldern, minska lönerna för de offentliganställda. Det blir inte populärt på hemmaplan.
Men eurozonens ordförande - luxemburgaren Jean-Claude Juncker- hotade i går med sanktioner mot Grekland om landet inte skär ner sina utgifter ytterligare. Om grekerna får sin medicin, så ska den smaka så bittert att varken de eller någon annan ska frestas göra om deras misstag.
Men vill grekerna svälja? Det återstår att se. Om inte lär vi få bekanta oss med ett annat grekiskt ord på landets gator: Kaos.