Visst, i den bästa av världar så hade Muammar Khadaffi gripits och under ordnade former lämnats över till den Internationella krigsförbrytardomstolen i Haag för rättegång och dom. Åklagarna där skulle ha presenterat hans många brott mot sitt eget folk.
Men Libyen är nu inte den bästa av världar. Långt därifrån. Khadaffi höll sitt land i ett järngrepp i över 40 år och han gjorde tidigt klart att han inte tänkte släppa en centimeter frivilligt.
Huvudstaden Tripoli erövrades av rebellerna redan i augusti och i de flesta länder så skulle kriget därmed ha varit över. Men Libyen är ett klansamhälle och Muammar Khadaffi hade fortfarande många soldater som var honom trogna. Kriget bytte bara bostadsort, till Sirte.

Khadaffi blev den första ledaren som förlorat livet i de folkliga resningar som började i Tunisien i januari. Tunisiens president Zine Abidine Ben Ali tog det säkra för det osäkra och flydde sitt land, Egyptens Hosni Mubarak avgick och drog dig tillbaka i sin villa vid Röda havskusten.
Men historien i området bjuder på många exempel där de forna härskarna inte överlevt sina fall. Där de nya makthavarna gjort processen kort med sina företrädare.
Jag skrev en krönika i augusti just på det temat, att sanno­lik­heten är rätt hög att vi skulle få se sådana bilder som i går sändes ut. På Khadaffis blodiga kropp.
Muammar Khadaffi sa ­alltid att han skulle kämpa till slutet, men i sista stund verkar han ha ändrat sig. Han uppges ha skrikit "skjut inte", men sköt gjorde de.
Ingen kan ha blivit överraskad att det slutade så här. Khadaffis brott mot libyerna var för många, vreden för stor.
Och det finns ingenting att sörja med att diktatorn är död. Man ska egentligen aldrig glädjas åt någons död, men så länge Khadaffi var i livet och fortsatte egga på sina trogna, så fortsatte libyer att dö.

Om Khadaffi dödats redan under Tripolis fall, så hade vi antagligen inte behövt se de våldsamma strider som rasat i hans hemort Sirte de senaste veckorna. De har kämpat för Khadaffi där. Diktatorn fortsatte sända budskap via radio.
Libyen kan möjligen vara oroligt ett tag till. Några av hans söner verkar exempelvis fortfarande lyckas hålla sig undan, men det är högst tveksamt om de ska kunna bjuda något starkare motstånd.
Nej, libyerna vet att slutet kom den 20 oktober 2011 i en tunnelmynning i Sirte. Det jublades i går från Tripoli i väster till Bengazi i öster.
Men det är ett ruinerat land som Khadaffi nu lämnar efter sig. Ett land med sönderskjutna städer, sönderslagen ekonomi och ett samhälle som aldrig varit särskilt enat. Ett klansamhälle där lojaliteten oftare ligger hos byn och klanen än till staten.
Så de nya ledarna har många, många svårigheter framför sig. Men det får bli morgon­dagens utmaning. I går firade de Khadaffis död och slutet på 42 år av förtryck.