Om det blir rättegång i Sverige mot den misstänkte krigsförbrytaren från Bosnien så kommer vi att få bevittna en sällan hörd historia.
Men en viktig sådan.
Den där bosnienserberna har rollen som offer.
Det råder ingen brist på dokumentation över vad de bosnienserbiska krigsförbrytarna hade för sig under åren 1992 till 1995. Det är utmärkt så.
De flesta av de tyngre förbrytarna har dömts av den Internationella krigsförbrytardomstolen i Haag. Rättegången mot den högst ansvarige - Bosnienserbernas president Radovan Karadzic - har precis inletts.
Srebrenica, Sarajevo, Foca är orter och platser som blivit synonyma med några av de värsta händelserna i Europa sedan det andra världskriget.
Det är inte så underligt att fokus ligger på bosnienserberna som bödlar, och bosnienmuslimerna som offer. Så ser också siffrorna ut. Av de cirka 40 000 civila som dödades (enligt en sammanställning från 2007) så var 83 procent bosniska muslimer, tio procent serber och fem procent kroater.
Men - som siffrorna visar - civila föll offer på alla sidor. Och medan många hört talas om de ökända lägren Keraterm och Omarska så är det nog betydligt färre som hört talas om Celebici eller Dretelj.
En sak är säker. Bosnienserberna kommer ihåg dem. Celebici har också uppmärksammats av den Internationella krigsförbrytardomstolen i Haag. Två bosnienmuslimer och en kroat har dömts till långa fängelsestraff för bland annat mord och våldtäkt på serbiska fångar, många av dem civila.
Och om kammaråklagare Magnus Elving kan driva sitt mål mot den 43-årige svensken Ahmet Makitan av bosniskt ursprung, så kommer vi också att i Sverige få höra skräckberättelser från lägret Dretelj och fler övergrepp på bosnienserber.
Dretelj var ett läger som främst drevs av bosniska kroater. Under 1992 satt där bosnienserbiska fångar, under 1993 - då kroaterna och muslimerna drabbat samman - fördes även bosnienmuslimska fångar dit.
Brotten som svensken anklagas för ska ha begåtts mellan maj och augusti 1992, det är alldeles i början av kriget och visar hur mycket hat och misstro som fanns redan från början på alla sidor.
En misstro som ärvts ner genom generationerna. Många av bosnienserberna hade fäder eller farfäder som fallit offer för kroatiska fascister under andra världskriget.
Själv minns jag ett besök i Grbavica, den serbkontrollerade delen av Sarajevo, under våren 1993. Även den stadsdelen utsattes för beskjutning, men från den muslimska sidan. Dödsångesten var stor i Grbavica också.
Målet mot Ahmet Makitan är det första för den rätt så nyinrättade svenska krigsbrottskommissionen. Ett viktigt mål alltså.
Ett mål som - om mannen är skyldig - förhoppningsvis kommer att visa att krigsförbrytare inte kan gömma sig i Sverige. Även om de börjat ett nytt liv, med svenskt medborgarskap.
Norge har redan visat vägen. Där dömdes i december 2008 en norsk medborgare av bosnienkroatiskt ursprung till fem års fängelse. Han hade varit verksam i Dretelj han också.
