Hugo Chávez hoppas kunna ge fingret åt USA och George W Bush i dag.
Det är presidentval i Venezuela.
Och Chavez tänker krossa sin motståndare.
Mats Larsson. Det där långfingret
ska ses symboliskt. Förmodligen. Man ska aldrig säga aldrig om Hugo Chávez.
För detta är presidenten som i september stod i FN:s generalförsamling och beskyllde George W Bush för att vara djävulen själv. Chavez kände minsann doften av svavel i lokalen.
Det är formuleringar som dessa som får Chavez anhängare - på hemmaplan och i utlandet - att jubla. Chavez har förvandlats till vänsterns nye Che Guevara. En karismatisk "comandante" som står upp emot USA, kapitalismen, globaliseringen.
Men han sköt sig i foten med det där FN-talet. Det var att gå för långt och det bidrog till att Chavez misslyckades med sin kampanj att få Venezuela invald i FN:s säkerhetsråd.
Så i dag tänker han ta sin revansch. Latinamerika har haft något av ett supervalår 2006 med presidentval i inte mindre än tio länder.
Många av Chavez allierade har vunnit - senast i Ecuador - och nu tänker han fira med att se till att bli omvald och sitta kvar ytterligare sex år vid makten.
Motståndaren heter Manuel Rosales, socialdemokrat. Han får stöd av USA, något som bara gör den väntade segern ljuvare för Chavez.
Hugo Chávez kom inte till makten vid en kupp (fast han försökte 1992) eller vid en revolution, utan vid demokratiska val 1998. Venezuela var länge Sydamerikas kanske säkraste demokrati där två partier alternerade vid makten.
Det systemet är nu raserat. I stället är det Hugo Chávez som dominerar staten. Inte riktigt diktator, men definitivt auktoritär.
Han anordnade
en folkomröstning strax efter att han blev vald första gången och venezuelanerna godkände en ny konstitution som stärkte presidentmakten.
Han har sedan packat landets högsta domstol med sina egna kandidater och parlamentet är 100 procent Chavez-troget. Oppositionen bojkottade fjolårets val.
Men det är inte alla i Venezuela som stödjer honom. Långt därifrån. Venezuela är i dag ett djupt splittrat land och valet i dag kan mycket väl leda till oroligheter.
Många i landets krympande medelklass avskyr honom. De fruktar att Chavez är på väg att förvandla landet till en kommuniststat.
Men Chavez har majoriteten bakom sig. Landets fattiga. Det var med löften till dem som han först kom till makten. I början hade han svårt att infria dem men med hjälp av landets oljeinkomster (Venezuela är världens femte största oljeexportör) har han finansierat många hjälpprojekt till de fattiga.
Samtidigt är oljan Chavez akilleshäl. Om oljepriset fortsätter sjunka kan han snabbt hamna i svårigheter.
Och ett problem
har han definitivt inte lyckats lösa. Den skyhöga brottsligheten. Caracas är i dag den farligaste staden i Sydamerika.
Så hans motkandidat Manuel Rosales tror sig trots allt ha god chans att segra i dag. Få tror honom.
Och Chavez är beredd med fingret.
