Det tre partiledarna - premiärminister Gordon Brown, de Konservativas David Cameron och Liberaldemokraterna Nick Clegg - möttes i går igen för första gången efter valet men det hade denna gång inget med politik att göra.
Britterna firade 65-års dagen av andra världskrigets slut och stod sida vid sida under ceremonin. De tre herrarna hade annars bara talat med varandra bara på telefon efter valet.
Cameron och Clegg träffades dock igen senare i går. Det är Cameron som fått första tjing att göra upp med Liberaldemokraterna. Mötet varade i en dryg timme och beskrevs som "konstruktiva och vänskapliga".
Clegg listade tidigare upp sina prioriteringar och Cameron drog säkert en suck av lättnad över att kravet på reformer av det politiska systemet bara nämndes som post nummer fyra.

Clegg räknade dessförinnan upp skattesystemet, skolpolitik och den bekymmersamma ekonomin. Det är områden där partierna bör ha lättare att komma överens.
En valreform är mer än vad de Konservativa kan svälja. Det vet Cameron. Skulle han kompromissa där riskerar han få sina egna mot sig.
Men om Clegg viker ner sig så kan han råka ut för samma sak. Hans anhängare demonstrerade i går och krävde just valreformer.
Säkert är att Cameron måste komma överens på något sätt med Liberaldemokraterna. Utan deras stöd så kommer han inte att kunna styra landet eftersom hans parti bara fick 307 mandat av de 650 i parlamentet.
Det brukar ta tid att snickra ihop en koalition efter ett val. Speciellt om partierna inte fört några egentliga samtal före valet.
Och det är läget i Storbritannien. Men här har de inte tiden på sin sida.
Helst borde en uppgörelse vara klar före morgondagen, då börserna åter öppnar. Om finansmarknaden får för sig att Storbritannien står inför en politisk kris så kan oron på börsen bli stor.
En talesman för de Konservativa sa dock i går att det är osannolikt att en uppgörelse blir klar till i morgon. Men på onsdag samlas parlamentet igen och då måste det mesta vara klart.

Om förhandlingarna spricker så kan Clegg alltid försöka med Labour i stället. Men det skulle bli en förlorarregering som garanterat skulle vara impopulär från start.
Samtidigt växer otåligheten med premiärminister Gordon Brown. En av hans egna partikamrater - parlamentsledamoten John Mann - blev i går den första Labour-politikern som offentligt krävde Browns avgång.
Han blir inte den sista.