Nyheten om de två dödade svenska officerarna i Afghanistan är en stor nyhet här i Sverige i dag. Och bara här.
Det är delvis tur som gjort att vi inte behövt vänja oss vid dessa tragiska nyheter oftare. Delvis handlar det om ren geografi.
Den svenska styrkan på drygt 455 man är stationerad i en av de lugnare delarna av landet. Ju längre söderut, desto högre blir dödssiffran för den nation som sänt trupp dit.
Det är därför de flesta vill hamna i norr eller väster. Danmark är en liten nation som gått emot strömmen. Resultatet är 31 dödade danskar.
En del länder har börjat tvivla på det kloka med en fortsatt kamp i Afghanistan. Britterna har upplevt sitt värsta år hittills och i somras (40 döda i juli och augusti) rasade debatten där.

Det har den gjort ibland även i Sverige, och län intensivare lär den bli efter gårdagens förluster. För att inte tala om framtidens. För fler lär komma. Det kommer att bli värre i Afghanistan, innan det blir bättre.
Om det nu blir bättre. Därom kan många uppriktiga, kloka människor tvista.
Det som betyder något just nu är att USA:s president Barack Obama tror på landets framtid. Tror att det går att besegra talibanerna.
Allt detta hade varit enklare om omvärlden - läs framför allt USA - från början ägnat större intresse åt afghanerna och deras vardag. Men det var som bekant ett annat land i regionen som drog åt sig uppmärksamheten.
Så gick ett antal år förlorade. Talibanerna växte sig starkare igen och är nu så slagkraftiga att de kan genomföra attacker egentligen varhelst de önskar.
Attacken mot svenskarna är bara det senaste exemplet på att inte heller norra Afghanistan är säkert. Inte ens på vintern.

Det är delvis ett resultat av att USA och Nato blivit mer offensiva.
En del har blivit överraskade över Barack Obama beslut att trappa upp kriget i Afghanistan. De borde inte ha blivit det.
Detta var vad han sa under valkampanjen 2008. Afghani-stan var det "goda" kriget. Han angav inga siffror då, men han har beslutat att fördubbla den amerikanska närvaron sedan han kom till makten och de första av de drygt 30 000 man som han i december beslutade sända dit har anlänt.
Nato är nu på väg att inleda en större offensiv i provinsen Helmand i södra Afghanistan. Ett försök att knäcka talibanerna där.
De sämre beväpnade tali-banerna kommer säkert att dra sig undan. De brukar göra det. Bara för att snart komma tillbaka.
Men det är inte Natos eller USA:s soldater som kan vinna Afghanistans framtid. Det kan bara afghanerna själva.
Det verkar dock både Kabul och Washington inse. Liksom övriga omvärlden. Vid den stora konferensen i London nyligen bestämdes att Afghanistans armé ska öka i styrka. President Karzai talade i går i Tyskland till och med om möjligheten att införa en värnpliktsarmé.

Detta tar tid. Men det får inte ta en evighet. Därför är det viktigt att de utländska styrkorna finns på plats ytterligare några år, men någonstans finns en smärtgräns.
Ett litet hoppfullt tecken kom i januari när tali-banerna slog till mitt i Kabul. Flera bomber sprängdes, men angriparna nådde inte de egentliga målen.
Attacken slogs tillbaka av afghanska säkerhetsstyrkor som fått förvarning om angreppet. Få Nato-soldater deltog. Om ändå fler strider avgjordes så.