Mats Larsson

"Gör plats vid bordet – Mandela har anlänt

Publicerad

Abraham Lincoln och Mahatma Gandhi får göra plats vid bordet nu.

Där i politikens himlatempel.

Nelson Mandela har anlänt.

Det råder ingen tvekan om att det är där han hör hemma. Bland de största politikerna som vandrat på denna jord.

Visst, det ska medges Sydafrika har väldiga problem fortfarande och det är inte helt säkert att arvet efter Nelson Mandela kommer att överleva honom.

Ingen hade klandrat honom

Men, men det hade kunnat vara så oerhört mycket värre. För vem hade egentligen kunnat klandra Nelson Mandela om han kommit ut ur fängelset 1991 fylld av hämndbegär. Arg och bitter.

De vita plågoandarna hade spärrat in honom i 27 år, behandlat hans folk som lägre stående varelser. De hade nekat honom att närvara vid sin mors begravning och gjort detsamma när en son dödades i en bilolycka. En bördig grogrund för hat, ilska och maktbegär.

Och historien är fylld av exempel på hur män som kallat sig frihetskämpar förvandlats till raka motsatsen när de väl kommit till makten. Ta bara mumien i Sydafrikas grannland, Zimbabwes Robert Mugabe.

Men inte Nelson Mandela. Men så besatte han också den alltför sällsynta förmågan att vilja sätta sig in i hur motparten tänker och tycker, intressera sig för honom, visa honom respekt.

Han förstod tidigt vikten av att inte tränga in den vita minoriteten - och främst afrikanderna - i ett hörn. Mandel såg afrikanderna - ättlingar till nederländska bosättare som anlände på 1600-talet - som lika hemmahörande i Afrika som han själv.

Talade afrikandiska

När Nelson Mandela först träffade dåvarande justitieminister Koebe Coetsee och senare även dåvarande president PW Botha så överraskande han dem bägge med att tala afrikandiska. Ett språk han lärt sig i fängelset.

Det var en historia som skulle upprepas gång på gång. Mandela avväpnade sina bittraste fiender med sin ödmjukhet och charm, och med sin kunskap och respekt om dem som personer.

Allt är briljant skildrat i John Carlins bok ”Invictus” som kom ut för några år sedan. Det blev även en film regisserad av Clint Eastwood.

Rugbyn enade landet

Filmen koncentrerar på rugby-VM 1995 som Sydafrika vann. Det var på sätt och vis turneringen som enade landet och det var mycket Mandelas förtjänst.

Det hör till historien att rugby var de vitas sport i Sydafrika, främst afrikandernas. De svarta ignorerade sporten eller höll på motståndarna.

Det finns en nyckelscen i filmen där idrottsförbundet - nu dominerat av ANC - cirka ett år före VM vill döpa om rugbylaget och ge dem en helt ny uniform.

De röstar enhälligt, men Mandela ingriper och får dem att inse att det är fel väg att gå. Det är en fiktiv scen, men sant är att Mandela verkligen såg till att ”springbockarna” - som laget kallades - fick behålla sina färger.

Stoppade nationalsången

En scen liknande den i filmen utspelade sig på riktigt, men handlade om nationalsången. ANC:s ledning röstade för att skippa den gamla apartheid-hymnen och ersätta den med ”Nkosi Sikelele”.

Ett rimligt beslut kan tyckas. Apartheid-hymnen som hyllade gamla boer var avskydd av de svarta.

ANC:s ledning röstade när Mandela tillfälligt lämnat rummet. När han återkom blev han inte glad när han insåg vad som hänt:

– Denna sång som ni behandlar så lättviktigt väcker starka känslor för ett folk ni ännu inte representerar. Med ett penndrag så förstör ni basen för vad vi försöker bygga: försoning.

Mandelas förslag var att bägge sångerna skulle spelas, efter varandra. Så blev det också.

Mandela brukade själv börja sina tal med att säga några ord på afrikand. Eller som han själv förklarat:

– Det är inte deras hjärnor jag vänder mig, det är deras hjärtan.

Det hör till historiens stora sällsyntheter att personer med Mandelas förstånd, insikt, avsaknad av fåfänga, vilja att tjäna andra, finns på plats när en nation som mest behöver honom eller henne.

Men i Sydafrika skedde det. Han räddade en nation. Han hör hemma bland de största.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag