Det börjar bli bråttom nu. Det är bara drygt två månader kvar till klimattoppmötet i Köpenhamn där 190 länder ska försöka komma överens om att dra ner på utsläppen av växthusgaser.
Det var därför FN-chefen Ban Ki-moon passade på att samla stats- och regeringscheferna i New York i går för att ge diskussion en nödvändig knuff framåt.
De tre viktigaste aktörerna är USA, Kina och EU. EU är bäst i klassen denna gång och har redan förbundit sig att till år 2020 ha dra ner på utsläppen med 20 procent jämfört med 1990 års nivå.
Men det kommer inte att räcka långt om inte USA och Kina är med på klimatnoterna. Dessa bägge giganter svarar vardera för cirka 20 procent av utsläppen.
Så det var med spänning världsledarna i går bänkade sig för att lyssna på först USA:s president Barack Obama och sedan Kinas president Hu Jintao.

Obama talade vackert förstås. Citerade John F Kennedy bland annat. Men några konkreta besked kom inte. Den mest avslöjande meningen var i stället denna:
- Vi kommer alla att möta tvivel och svårigheter i våra egna huvudstäder när vi försöker hitta en varaktig lösning på klimatutmaningen.
Det är onekligen sant för honom själv. Ett internationellt avtal måste godkännas av USA:s senat och som det nu verkar så kommer senaten inte att hinna rösta om en ny klimat- och energilagstiftning före Köpenhamnsmötet.
Minns att vicepresident Al Gore skrev på Kyoto-avtalet 1997, men att senaten aldrig godkände det. George W Bush skrotade det sedan.
Den viktigaste amerikanska invändningen var att länder som Indien och Kina inte omfattades av avtalet. Den här gången måste de vara med.

Och en god nyhet i går - det vimlade inte av dem - var Hu Jintaos besked. Till skillnad från Obama behöver han inte kämpa med någon trilskande kongress på hemmaplan.
Hu meddelade att Kina har som mål att öka andelen icke-fossila bränslen som energikällor till 15 procent år 2020. Samma år ska också landets ”märkbart” ha dragit ner landets koldioxidutsläpp som andel av BNP.
Kan låta lite vagt. Men det viktiga är att Kina slutligen insett att landet måste dra sitt mycket viktiga strå till stacken.
Och när Kinas president säger något, så brukar han också kunna leverera.
Undrar om inte Obama ibland önskar att han vore Hu för en dag.