Historikerna måste gnugga händerna i dag. Det brukar ta decennier innan de får tillgång till den typ av material som Wikileaks nu gjort tillgängligt.
Få saker är så hemliga för en stat som uppgifter som påverkar relationerna till främmande land. När USA:s ambassadör i Jemen eller Pakistan skriver en rapport hem till Washington så räknar han definitivt inte med att få den publicerad i New York Times.
Men det är alltså vad som nu kommer att ske. 251287 dokument. En aldrig skådad inblick i hur amerikanska UD fungerar och tänker.

Även om innehållet inte verkar bjuda på några revolutionerande nyheter så kommer priset att bli högt för amerikansk diplomati. Det finns många, många röda ansikten på amerikanska UD i dag. Ansikten röda både av genans, och av vrede. För detta skadar. Tysklands förbundskansler Angela Merkel kan läsa att hon betraktas som "sällan kreativ" och Ryssland premiärminister Vladimir Putin kallas för "en alfahund".
Än värre är det för ledare som Jemens president Ali Abdullah Saleh som i ett möte med den amerikanske generalen David Petraeus säger att vi "kommer att fortsätta säga att bomberna är våra, inte era".

Det handlar om attacker utförda i Jemen av amerikanska förarlösa plan, attacker som kan ställa till med svåra inrikespolitiska problem för president Saleh när alla nu vet det många redan trott.
I rapporterna finns också namn på uppgiftslämnare till de amerikanska diplomaterna. De har säkerligen ont i magen i dag.
Anhängarna till Wikileaks säger att all öppenhet är av godo, att byken ska tvättas offentligt och att samhället blir bättre av det.

Så enkelt tror jag inte det är. Det finns saker som även demokratier behöver hålla hemliga, inte minst sånt som påverkar relationerna till främmande land.
Och det finns faktiskt ingen historisk lag som säger att all utveckling går mot öppenhet och demokrati. Kina erbjuder i dag en alternativ modell som lockar ledarna i många, många nationer.
En slags statskontrollerad kapitalism. I Kina censureras webben och de är rätt duktiga på det, trots att Kina i dag har fler internetanvändare än USA.
Så jag skulle tro att humöret är uppåt i dag på kinesiska UD. Även de har en guldgruva att gräva ur i Wikileaks material.
Och märk väl att läckorna till sajten oftast kommer från demokratier. Hur många rapporter har vi läst om Kinas framfart i Tibet 2008, hur många skildringar har vi sett av Sudans krigföring i Darfur?

Resultatet blir en skev bild av världen där en demokrati som USA snart inte kommer undan med någonting eftersom allt som staten gör inom kort verkar hamna på Wikileaks.
Men ledarna Kina, Syrien eller Burma kan fortsätta agera i mörkret, långt bortom mediestrålkastarna. Och de hurrar för Wikileaks i dag. Och fortsätter blockera sajten för kineser.