- Regeringen Reinfeldt är rökt, sade mannen som har kommenterat alla svenska val sedan slaget vid Poltava, statsvetaren Sören Holmberg.
Det var 17 oktober 2007. Regeringen hade rutschat utför i opinionsmätningarna, socialdemokraterna steg som varmluft och Holmberg drog slutsatsen att alliansen inte hade en chans att vinna valet 2010.
Ett år senare är den politiska scenen ommöblerad. Enligt Demoskops novembermätning har gapet mellan blocken krympt till en glugg på 5,3 procentenheter.
Det är svårt att förstå hur en lärd man som Holmberg kunde uttala sig så tvärsäkert. Men det underlättar om man minns hur stämningarna var vid den tiden. Det rådde undergångsstämning kring alliansen. Och det berodde inte bara på alla affärer, utan också på att en borgerlig regering kändes så – onaturlig.
Tolv år med socialdemokraterna och den folkhemska giganten Göran Persson hade präglat Sverige hårt.
Och rekordsnabbt efter valet 2006 började politiska kommentatorer spekulera kring ”nästa val”. Det var alldeles som om ingen kunde greppa det oerhörda faktum att det skulle dröja fyra år innan socialdemokraterna kunde återvända till makten och göra världen normal igen.
Regeringen Reinfeldt var närmast naturvidrig.
Ett år senare har väljarna vant sig vid alliansregeringen. Den känns inte längre som ett fuskbygge utan som en ganska vanlig parad av slipsar och praktiska damfrisyrer som glimtar förbi i Rapport och lägger fram medelklassfriande förslag på DN Debatt.
Regeringen har till och med visat sig ha sjöben: finanskrisen har Borg & Reinfeldt skött säkert.
Samtidigt har oppositionen satt upp sin egen Bröderna Marx-revy med sällsam förvirring och en myckenhet av spring i dörrar.
Så Mona Sahlin är rökt, då?
Å nej, inga ord efter mig. Har vi lärt oss något de senaste åren, är det att svenska väljare har blivit rörliga som pingisbollar. Om det för tillfället råder undergångsstämning kring Sahlin, behöver det inte alls vara fallet om ett år.
Men visst är det uppförsbacke för socialdemokraternas första kvinnliga partiledare. Man kan ana att det finns killpakter i Partiet som gärna röstar bort henne från ön. Och hon fyller inte ut partiledarkostymen, så långt.
Det kanske hon aldrig har haft som mål att göra. Sahlin är en informell persona; den ”vanliga” tjejen som bara råkar ha varit en av Sveriges mäktigaste politiker
i decennier.
Men frågan är om den stilen passar en statsministerkandidat vid branten av en lågkonjunktur. Folk vill knappast vara kompis med sina politiker i orostider. De vill ha ledare som levererar raka puckar, i övrigt håller klaffen, och gör sina jobb.
Det tycks regeringen göra för tillfället. Vad som händer med förtroendet för alliansen om Sverige slinter ner i verklig kris är en annan fråga. Då ställs den på formidabla prov.
Så Sören Holmberg kan fortfarande få alldeles rätt.
