Ta det lugnt, kära LO-medlemmar: Wanja Lundby-Wedin ser fortfarande sig själv som undersköterska.
Det känns väl bra?
- I mina ögon är jag fortfarande i någon mening samma undersköterska som jag en gång var, och den här veckan har det växt fram en annan bild av mig, sade Wanja Lundby-Wedin beklagande till Aftonbladet i går.
Ja, det kan man ju lugnt säga.
Bilden som har "växt fram" är den av en lyxlirare bland andra lyxlirare. En kvinna som tjänar över miljonen om året och drar in nästan hälften av det genom att sitta i olika styrelser. Hon säger att LO "håller emot" när direktörernas löner och pensioner ska sättas i de många styrelser där hon sitter. Men i nästa ögonblick säger hon att "marknaden kräver" den eller den fantasisumman.
Hon låter alltså ungefär som alla de där mytomandirektörerna som dillar om att de kommer att draftas till direktörernas NHL om de inte får superhöga löner i Sverige.
Hon låter som om hon är en del av ett mycket typiskt "old boy's network" där glassiga insiders kliar varandras ryggar.
Så i exakt vilken mening är Lundby-Wedin fortfarande undersköterska?
Tror hon att undersköterskor har tid att sitta i 24 styrelser vid sidan om sitt ordinarie heltidsjobb? Eller ork?!
Går undersköterskor i pension vid 60 års ålder och får 80 procent av lönen i tjugo år? Nej.
Och varför, exakt, måste LO-toppar pensioneras vid 60 års ålder när deras kroppsarbetande medlemmar måste jobba till 67 för att få en vettig pension?
Är det pamparnas tunga jobb i LO-borgen som gör dem så slutkörda?
Eller är det extraknäcksslitet i styrelser som ger dem värkande axlar och ryggar?
Det är ju inte bara Lundby-Wedin i LO-eliten som knäcker extra. Ylva Thörn, undersköterskornas förkämpe i Kommunal, får 62 765 kronor i månaden från facket. Styrelseknäck ger henne 195000 kronor om året. Allt som allt bortåt en miljon om året, alltså. Och hon ligger ändå bara fyra på LO:s extraknäckstopp.
Det förefaller som om LO-eliten har kommit till slutsatsen att en inkomst på under en miljon om året - det kan man faktiskt inte förväntas leva på. Då måste man få toppa upp med extraknäck. Och tursamt nog är fackjobbet inte mer krävande än att man har tid och ork över för sånt. Tydligen.
Jag var också undersköterska en gång i tiden. Jag minns fortfarande hur man lägger om sår, men jag börjar glömma hur det är att ha kass lön.
Det är så. Man glömmer.
Men detta vet jag: Om jag hade varit undersköterska i dag, fortfarande LO-medlem och haft min pension i AMF - och sedan läst att Lundby-Wedin betraktar sig som undersköterska och beklagar att en annan bild växt fram - alltså - jag hade - aaaaargh!
Och jag hade behövt en ärlig ursäkt. Inte en ursäkt inlindad i vaga motanklagelser och brasklappar om att hela styrelsen minsann är lika skyldig som Wanja, om styrelsen är skyldig alls.
Jag hade väntat mig ett kärnfullt: Helvete också, förlåt! Jag tappade kompassen! Min första plikt borde ha varit mot AMF:s pensionstecknare. Jag borde ha vänt på varenda sten i deras intresse. Men jag hann inte eller orkade inte eller blev fartblind.
Hursomhelst, här är mitt oreserverade: Förlåt!
