"Snattade du en Skogaholmslimpa på Ica förra veckan?"
"Nej."
Raka besked. Men vad sägs om den här varianten:
"Snattade du en Skogaholmslimpa på Ica förra veckan?"
"Nej, alltså, jag känner inte igen mig i den minnesbilden."
Inte lika - förtroendeingivande.

Det var Lars Danielsson och hans minnesbilder" som fick mig att först notera uttrycket. Sedan dess blir jag misstänksam när ifrågasatta makthavare pratar om minnesbilder.
Särskilt skeptisk blir jag när de tillägger att de inte "känner igen sig". Här är exempelvis Göran Persson, apropå Eva Franchells skildring av CIA- och utvisningsskandalen:
" ...detta ärende känner jag inte igen mig i. Jag har en annan minnesbild." (DN 18/1)
I gårdagens SvD sade Wanja Lundby-Wedin:
"Vi känner inte igen oss i att vi har fattat de beslut som ledde till de här excesserna. (...) Jag vill betona att styrelsen är enig i den här bilden."
Okej, det kanske är sant. Ingen är dömd, här. Men inte tusan låter LO-basen förtroendeingivande. Det låter mest som om hon säger:
"Min bild av mig själv är att jag är en människa med både järnkoll och principer. Därför kan jag inte ha gjort det här - även om jag mot förmodan skulle ha gjort det."

Det är många höjdare som slåss mot sitt förflutna just nu. Och ännu ett språkligt troll börjar dammas av: Tidsandan.
Nyligen tog LO:s förbundssekreterare Per Bladh till Tidsandan för att förklara AMF-skandalen. Arbetarrörelsen drabbas då och då av Tidsandan. Men annars är detta finansmännens favoritväsen.
I början av 90-talet satt det ständigt direktörer i mellangrå kostym i tv och skyllde sitt agerande under 80-talet på Tidsandan.
Men redan i slutet av 90-talet var trollet tillbaka och fick bland annat, av styrelseordförande Lars Ramqvist, skulden för Skandiabankens osannolika bonusprogram.
2004 tillsatte regeringen Persson en Förtroendekommission som skulle se över etiken inom finansvärlden. Men Tidsandan har som bekant traskat vid vår sida ända tills kraschen kom.

De senaste decennierna tycks ekonomin ha befunnit sig i ett av två lägen: ekonomisk kris eller tidsanda. Är tidsandan bara ett annat ord för högkonjunktur? Eller för otyglad kapitalism? Eller för att all makt korrumperar?
En sak synes säker: Tidsandan kommer tillbaka så snart den här ekonomiska krisen är över. Och om det finns en enda liten laglig möjlighet så kommer människor i Sveriges stora styrelserum att ge varandra så mycket pengar de bara kan även i fortsättningen.
För de får aldrig nog. Och de lär sig aldrig. Och ingen kommer att ta sitt fulla ansvar för någonting när nästa ekonomiska kris är ett faktum.
Förtroende? Glöm förtroende. Hårda regler och lagar är det enda rätta.