Marie Söderqvist: Det är en lag som facket tjänar på - inte individen

18 juni 2009 Bråket om las 18 juni 2009 Lotta Gröning: Det är snicksnack att las-reglerna hämmar företag

Alla, och jag menar bokstavligen alla, som har arbetat i mediesvängen har ett förhållande till las, lagen om anställningsskydd. I den unga medievärlden betyder las ett vikariat som tar slut innan den anställde har någon laglig rätt till ett arbete. Det gäller för övrigt inte bara i mediesvängen utan nästan överallt. Las för unga betyder utlåsning eller lagen om arbetsmarknadens slutenhet.
Som ung åker man ut först om man ens har kommit in. Det är själva innebörden av las, att den som har jobbat längst har mest rätt till en arbetsplats, en försörjning, medan den som är ny på arbetsmarknaden inte har någon rätt eller möjlighet alls. Så fort tiderna blir lite sämre märks detta. Nyanställda unga åker ut eftersom tid på arbetsplatsen slår yrkesskicklighet, utbildning och kunskap.

Så en sprillans ny examen som skulle kunna behövas på ett företag väger lätt mot tio års anställning, eller rättare sagt: väger ingenting.

Las är en viktig del i att Sverige i januari i år hade en 24-procentig arbetslöshet bland unga. Om man kombinerar en lag som gör att unga människor är de som först förlorar sitt arbete när företag drar ned med höga ingångslöner, har man skapat ett ganska besvärligt utgångsläge för unga människor.
Las låser inte bara ut människor; las låser in dem. Har man arbetat länge på samma ställe är man väldigt trygg enligt las. Har man i det sammanhanget oturen att jobba på ett riktigt stort företag kan man i för sig bli helt bortförhandlad ändå.
Facket kan förhandla bort turordningsregler lite som facket vill. Den som verkligen får makt genom las är facket, inte enskilda människor.

Hela idén med las är att vi inte är särskilt unika individer med specifika kunskaper och förmågor, mer eller mindre duktiga på våra jobb, utan att vi som ett stort ansiktslöst kollektiv måste skyddas mot våra arbetsgivare på olika sätt. Och ju längre man har varit på ett och samma ställe, desto större rätt har man att få vara kvar där, oavsett om det är bra för en själv eller företaget. Har man varit på ett arbete i femton år, vantrivs och därför gör ett halvtaskigt jobb, har man ändå mycket större rätt till sitt arbete där än på ett nytt ställe där man gör en fantastisk insats.

För las tar inte hänsyn till arbetskapaciteten eller insatserna på arbetsplatsen, utan bara till antalet år man har varit där, vilket är en tanke som väldigt få tycker är helt rimlig. I nästan alla mätningar svarar människor att duglighet och kunskap borde vara väldigt viktiga att ta hänsyn till när man ska anställa eller avskeda.
Företag behöver, och ännu mer i kristider, ha möjlighet att behålla just dem som kan tillföra rätt saker. Utan den möjligheten blir det svårare att driva företag. Politiker kan inte, hur gärna de än önskar, skapa trygghet genom lagar som ger vissa rätt att behålla jobben.

Vad spelar las för roll för Saab-anställda om företaget inte är framgångsrikt? Nu kanske det till sist löser sig för Saab och åtminstone ett antal av de anställda får vara kvar. Men grunden till allas våra arbeten sitter i ett väl fungerande näringsliv, inte i en märklig och feltänkt lag.

Av Marie Söderqvist
marie.soderqvist@expressen.se