Service har en konstig klang i Sverige. Servicejobb är lågstatusjobb och underkastelse. Service är helt enkelt något fult, för det signalerar att någon skulle vara överordnad någon annan. Att någon ska passa upp och le och någon bara ska kräva och få. Och detta förhållande antas vara odemokratiskt, klasskapande och därmed felaktigt och inget som hör hemma i en modern, jämlik demokrati.
Därför har service varit väldigt undanskuffat i Sverige. Vi har blivit så vana att hålla till godo med små smulor av service när vi handlar, äter, reser eller för den delen försöker kontakta kundtjänster att vi knappt längre tänker på det.
Det bara är så att man får vänta i evigheter i telefonköer, att kassörskan inte orkar titta upp, att restauranger struntar i att saker blir fel eller att man än värre blir ifrågasatt när man kommer tillbaka med ett par dyra skor som gick sönder efter fem dagar.
Man lär sig härda ut och blir alltid oändligt glad när man stöter på någon som tycker att det ingår i jobbet att serva och hjälpa.
I helgen var jag i Kroatien på konferens med nittio kolleger. Resan arrangerades av ett företag som är specialiserat på just företagsresor. De ansåg inte att jobbet var slut efter att de hade sålt resan. De hängde med för att vara på plats och hjälpa till, fixa och ordna. Och man kan lugnt säga att de tog service till en ny nivå.
De hade hörsnäckor på sig hela tiden för att kunna kommunicera med varandra och för att ständigt ha koll på vad som hände. De gjorde allt från att ordna fram champagnemottagningar till att plocka undan kaffekoppar och få igång krånglande datorer och bildskärmar. De fixade vattenflaskor till törstiga, de stod i köket och hetsade på kocken när maten tog för lång tid. De trixade och fixade så fem dagars konfererande med nittio krävande, för att inte säga kräsna och ganska jobbiga personer, förlöpte utan ett enda klagomål.
Jag har faktiskt aldrig i hela mitt liv träffat människor så besjälade av att den tjänst de sålt – att arrangera en femdagarskonferens – skulle vara till belåtenhet för dem som köpt den. Att under flera dagar i ett främmande land se till att inte någon av nittio gnällspikar har något att klaga på är serviceskicklighet på hovleverantörsnivå.
Behöver jag säga att det var fantastiskt. Att vi alla var lyriska. Det är underbart att köpa saker från människor som tycker att service är viktigt. Det är inte förnedrande att få sina kunder nöjda – det är motsatsen. Vad som egentligen är förnedrande är att inte ta sitt uppdrag på allvar, utan avfärda det som simpel serviceverksamhet.
Många är så svältfödda på service att det inte ens vet om vad de går miste om. De har aldrig upplevt att någon tycker att det ingår att skapa trivsel när man säljer det som med ett halvfånigt ord kallas upplevelser.
Då och då hör man att Sverige ska satsa på upplevelseturism och upplevelseindustrin. Det är kanske inte fel, men för att lyckas med det krävs en total uppgradering av begreppet service.
Och när man har upplevt riktig servicekänsla så är det svårt att vänja sig av med det igen.
