För första gången krockar sommarsveriges två stora medieevenemang – Båstadstennisen och Almedalen.
Politikerveckan på Gotland har redan ägnats så många spaltmeter, radiosändningar och tv-reportage att det är svårt att lägga till något nytt. Tennisen i Båstad har precis som talen i Almedalen störts av dåligt väder. Båstad och Visby kräver sol för att helt komma till sin rätt.

Fast på bilderna i tidningarna ser ändå Båstad lite mer lockande ut än Almedalen. Båstadstennisen brukar beskrivas som den absoluta bratveckan i Skåne. Men
i så fall är Almedalen en sorts intellektuell bratsverksamhet. För det minst folkliga evenemanget av de två är nog ändå Almedalsveckan, alla sina folk-
rörelserepresentanter till trots.
För att festa i Båstad krävs bara snygga kläder, snygg kropp och champagne.
Kändisskap eller tenniskunskap är inget krav för att släppas in på rätt ställen, även om det underlättar.
I festandet är alla lika.
En snygg brud från Värnamo med rätt kläder eller en partykille med välpumpade biceps,
sommarledig från banken i Karlskrona, som bränner hela semesterkassan på några dar i Båstad, är välkomna och kan förmodligen ha rätt kul.

Men i Almedalen göre sig ingen icke utvald besvär. Här ska man ha en position och ett visitkort för att överhuvudtaget bli tilltalad. Att vara en vanlig politiskt intresserad svensk och tro att man kan komma hit och delta – glöm det. Man måste syssla med rätt saker på rätt ställen för att vara intressant. Medan kläder och kropp spelar betydligt mindre roll.
För att få unga människor att komma till Almedalen måste man som Mona Sahlin hyra in dem och låta dem gnälla ostört över nedskärningar och försämringar på en stor scen. Till Båstad åker unga människor helt frivilligt för att ha kul. De betalar pengar för att komma dit. I Almedalen får alla betalt för att vara med.

I år när dessa två storheter krockar och man dag från dag kan följa händelserna känns faktiskt Almedalen ovanligt mossigt, instängt och elitistiskt. Det mest spekta-kulära som händer är att Göran Persson åker miljöbil.
Båstad är jämfört med
Almedalen folkligt, festligt och fullsatt. Det är helt enkelt där man ska vara om man ska känna vad som håller på att hända.
Här i Almedalen avlöser de ekonomiska seminarierna varandra och alla försöker säga klokheter om konjunkturen. Är den fortsatt på väg upp eller väntar en ekonomisk krasch runt hörnet?

Jag undrar om inte även den frågan kan besvaras lika väl i Båstad. Att analysera
ekonomin i festandet, champagneflaskornas storlek och pris kan förmodligen ge lika rätt bild av det ekonomiska läget som lyssna till Pär Nuder med vänner på ekonomiseminarium, dessutom eventuellt vara aningen roligare. Det känns som om Visby faktiskt har en del att lära sig av Båstad.

Nästa år kanske man ska slå ihop de båda jippona till en enda jättefest och politikerna behöver inte hyra in ungdomspaneler utan ges tillfälle att prata med riktiga unga
människor, förmodligen mer representativa för sin generation än de politiskt insnöade gnällspikar Mona Sahlin hittat.
Det behövs lite mer Båstadskänsla i Almedalen helt enkelt.

Marie Söderqvist