Marie Söderqvist

Sjukt mycket sex i skolan

Publicerad
Jag har skrivit detta förut, men jag kan inte låta bli att skriva om det igen. För det hela gör mig lite matt. Sexualundervisning i grundskolan alltså. Min dotter är fjorton år och går i åttan, inte på något progressivt kulturrelativistiskt ställe, utan på en ordentlig traditionstyngd skola. (En skola som rätt ofta är i blåsväder på grund av att den ståndaktiga rektorn faktiskt vågar ha åsikter om elevernas kläder och allmänna beteende.) Men även denna skola måste enligt läroplanen lära ut allt om sex och allt som har med det att göra.
Nej, jag är inte allmänt sexfientlig. Jag bara tycker att det är lite märkligt att min ännu inte, som det så fint heter, byxmyndiga dotter har lärt sig rabbla alla könssjukdomar. De är indelade i kategorierna obotliga, obotliga och dödliga, samt botbara. Hon kan definitivt mer än jag om både syfilis och gonorré.
Nej, jag har inget emot att min dotter blir vuxen och att hon har pojkvänner. Men jag känner en viss förståelse för muslimska kvinnor som försöker få sina döttrar att undkomma den svenska sexualundervisningen. Om det gick skulle jag också genomdriva det.
Jag tycker inte att en fjortonåring tjej nödvändigtvis måste lära sig allt om penisar. Jag tror på lite romantisk oskuldsfullhet och känsla i stället för kalla fakta. Nu tror jag förstås att hon tycker att det är extra kul att gå runt och tala högt om sex med allt och alla. Det var länge sedan hon frivilligt lade ner någon sådan energi på naturvetenskapliga ämnen. Men ändå. Varför måste hon med allvarlig min titta på mig och kunna säga: ”mamma, vet du att det är ytterst viktigt att använda kondom vid tillfälliga sexuella relationer?”.
Vad ska jag svara då? Att problemet inte är kondomerna utan relationerna, att man inte ska ha tillfälliga sexuella relationer. I alla fall inte vid fjorton års ålder.

Jag svarar ingenting utan hummar dystert med en bestämd känsla av att det borde vara precis tvärtom, jag som ska varna, förmana och lära ut. Men jag har inget att lära ut som hon inte redan vet och har haft prov på. Den enda sexuella term hon inte omedelbart känner till utan som jag måste förklara innebörden av är sexuell avhållsamhet. Vilket i och för sig kan vara en slump.
Men jag känner mig som en sipp gammal tant som stillsamt, medan jag förhör inför provet, undrar varför skolan måste tvingas ägna två veckor åt att proppa 14-åringar fulla med kunskaper om herpesvirus och penislängder. 14–16 centimeter i erigerat tillstånd, för er som inte visste det. (Står i åttaklassares biologiböcker.)
Dessutom inser jag, när jag protesterar mot hennes påstående om att man var tredje månad bör kontrollera att man inte fått könssjukdomar, att hon inte litar på mig. ”Det där säger du bara på grund av att du tycker att sexundervisningen är onödig.” Om man är fjorton år och har fått lära sig att alla människor bör testa sig för sexuellt överförbara sjukdomar en gång i kvartalet – vad har man då fått för syn på sex egentligen?
Och vad ska de lära sig i nionde klass?
Karma sutras alla sexuella positioner, allt om läder- och skofetischism eller kanske listan på swingersklubbarnas medlemskrav?

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag