ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:

Marie Söderqvist

Rita "rätt" - fel metod

Läs mer av Marie Söderqvist
ANNONS:
Det var en sådan där liten notis som man knappt ser. Minns inte ens riktigt var jag läste den. Men det stod att det har delats ut pengar till jämställdhetsarbete runt omkring i landet. En dagisfröken som hade varit på en sådan utbildning berättade att de nu har börjat jobba aktivt med jämställdhet på hennes dagis. Det gick till så att pojkar skulle lära sig att leka mer som flickor och flickor mer som pojkar. Bland annat hade pojkarna fått rita hus. Först hade de ritat hus med plats för allting, utom människor, mest plats var det för helikoptrar och brandbilar och sådant. Sedan hade dagisfröknarna lärt ut lite jämställdhet och då hade pojkarna börjat rita "rätt" sorts hus där det rymdes även annat än lådbilar, helikoptrar och motorcyklar. I Sverige lämnas i dag mellan 70 och 80 procent av alla barn på dagis, många redan från ett års ålder. Vi har ett system som gör det ekonomiskt svårt att själv vara hemma med barn. Få familjer har råd med en hemmafru och ännu färre har råd med en hemmaman. Det betyder att svenska barnfamiljer i hög grad är utlämnade åt dagis. Efter dagis vidtar skolan, numera tioårig, därefter numera alltid treårigt gymnasium, och därefter helst universitet eller högskola i minst tre år. Den tid barn tillbringar i olika institutioner är ganska omfattande. Och det är som sagt ett rätt tvingande system, skolan är obligatorisk, alla tonåringar måste mer eller mindre gå på gymnasium, och dagis är ett familjeekonomiskt tvång. Borde man inte då vara lite försiktig med sin uppfostringsiver? Jag kan tänka mig att det är rätt många mammor och pappor som faktiskt tycker att det är helt okej att deras barn ritar, leker och tänker efter konventionella könsmönster. För egen del skulle jag bli alldeles väldigt upprörd om min son eller dotter kom hem från dagis och talade om att fröken var missnöjd med lekarnas innehåll. Jag har en dotter som har velat ha allt i rosa och alla plastsmycken man kan köpa för pengar. I mina ögon gräsliga små guldskor har gjort henne lyckligare än alla jordens lådbilar. Jag tror aldrig hon har nämnt ordet lådbil - och då har vi ändå passerat "Lådbilslandet" (ett Mecka för lådbilsfanatiker på Öland) säkert hundra gånger. Varför ska dagisfröknar utbildas i att lära hennes likar att rita lådbilar istället för att klippa till små guldfärgade prinsesskronor? Eller till att förmå små pojkar att skippa racerbilarna till förmån för tyllklädda Barbiedockor? Det är en rätt obehaglig tanke att när mamma och pappa är på jobbet ägnar sig statligt utbildade uppfostrare aktivt åt att ändra om barnens preferenser. I stället för att hyllas som bidragsberättigande nytänkande borde sådant så kallat jämställdhetsarbete vara förbjudet. Lika lite som jag hade velat att min dotter skulle komma hem (när hon gick på dagis) och ha lärt sig att djur är lika mycket värda som människor, eller att kapitalism är roten till allt ont, lika lite hade jag velat att hon skulle komma hem från dagis och plötsligt blivit övertygad om att det var bättre för henne att ägna sig åt fäktning och lådbilar än åt att spara på rosafärgat krimskrams och dansa balett. Den typen av indoktrinering bör faktiskt lämnas åt fanatiska föräldrar.
Mejla Skriv ut
Rätta text- och faktafel
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
REBECCA STELLA SIMONSSONS BLOGG
ANNONS:
ANNONS:

Rapportera textfel

Tack för att du hjälper oss att rätta fel. Även om vi alltid försöker skriva så korrekta artiklar som möjligt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din felrapport. Rapportera vad i artikeln som inte stämmer i formuläret nedan. Det kan handla om stavfel, bildfel, syftningsfel eller faktafel. Var gärna så tydlig som möjligt angående vad felet gäller. Tack för din hjälp!

Felaktigt mejl
Du måste fylla i en kommentar: