Nej, den var inte så där jätteupphetsande, partiledardebatten.
Men däremot har Mona Sahlin skärpt till sin kritik av alliansen och håller på att bli en skapligt duktig oppositionspolitiker. Och hon skjuter in sig på det som kommer att bli alliansens jobbigaste ämne under valrörelsen - jobben.
Hur gick det egentligen med kampen mot utanförskapet? Gång på gång sticker hon in kniven där det är som känsligaste - hur många jobb blev det egentligen?

Fredrik Reinfeldt är bra när han vågar vara lite spydig som när han talade om att Lars Ohly "varit i opposition hela sitt liv mot allt och alla". Statsministern klarar till och med av att försvara förändringarna i sjukförsäkringen på ett tydligt och övertygande sätt. Och nu är det just det han behöver göra. Reinfeldt måste bli fullt synlig igen efter halvåret i totalt medialt utanförskap. Han behövs om alliansen ska ha en chans att hämta hem försprånget oppositionen har i mätningarna.
Göran Hägglund klarade frågan om vården bra och i debatten med honom framstår Sahlin och hennes partivänner som extremt bakåtsträvande.
Att göra som hon, ifrågasätta vår kommande möjlighet att få köpa huvudvärkstabletter på andra ställen än statligt ägda apotek, känns inte så modernt.

Det är skolan som Jan Björklund kommer att prata om i valrörelsen. Det har man förstått, Det gör han i och för sig rätt bra, men det kommer att bli lite enahanda om det är allt som folkpartiet kommer att bjuda på - skolpolitik. Björklund behöver bredda sin repertoar en aning.
När Maud Olofsson fick kritik av Mona Sahlin svarade näringsministern i ett replikskifte så här: Frågan om skattebetalarnas pengar är intressant. Sahlin brukar säga att vi "sprätter" ut skattesänkningar. I min värld äger medborgarna, det vill säga skattebetalarna, sina egna pengar. Vi bara lånar av dem ibland för att göra gemensamma saker. Då kan man inte säga att man sprätter ut skattesänkningar till dem som egentligen äger pengarna. Det är ett påpekande som förtjänas att göras många gånger.
Heja Maud! Mer sådant i valrörelsen. Pengarna vi får i lön är inte primärt statens pengar utan våra. Att låta vanliga löntagare få behålla sina egna pengar kan aldrig vara att "sprätta med pengar".