Real-stjärnan David Beckham får syna det röda kortet - som senare upphävdes av spanska förbundet. Ibland visar
kommunismens obehagliga ansikte litet oväntat upp sig, dolt bakom en vänlig lokalpolitikers debatterande. I går morse kunde man höra en mycket informativ diskussion på P1 morgon. Det var en diskussion mellan två östgötska landstingspolitiker. Den ene, Björn Gripe, var vänsterpartist och den andre, Paul Håkansson, var socialdemokrat.
Samtalet rörde ett så kallat Ronald McDonald-hus. Det finns redan ett par sådana i Sverige. De byggs i anslutning till stora barnsjukhus som har avancerad medicinsk vård. Syftet med Ronald McDonald-husen är att svårt sjuka barn och deras anhöriga ska slippa sjukhusmiljön och bo mera hemlikt under vårdtiden. Det är en typ av satsningar som landsting och kommuner inte kan göra eftersom det inte finns pengar. Och på listan över prioriterade saker hamnar den typen av extrainsatser rätt långt ned. Landstinget betalar förstås för den vård som dessa barn får.
Husen är bara
ett sätt att ge lite lättnad åt ångestridna föräldrar och av allvarliga sjukdomar plågade barn.
Pengarna som ska spenderas på huset kommer inte ens från McDonald's. De kommer från privatpersoner som har lagt mynt och sedlar i Ronald McDonald-bössor. Det har jag själv gjort någon gång. Slängt i växeln i någon bössa med en clown på och med medlidande tänkt på dem som måste tillbringa tid på barnsjukhus, glad över att jag själv aldrig har behövt genomgå något sådant.
Björn Gripe avslöjade under sin lätt polerade kommunalpolitikeryta vad kommunismen står för. En vänsterpartist som Gripe tycker uppenbarligen inte att hjälp människor emellan ska få förekomma. Privata initiativ är något fult och ska bort. Och aldrig så sjuka barn väger lätt jämfört med ideologi.
Björn Gripe hade egentligen inga argument mer än att McDonald's var multinationellt, kapitalistiskt och att företaget enligt Gripe ägnade sig åt barnarbete och miljöförstörelse. Dessutom spred det fetma över världen.
Jag är ingen
jättefan av hamburgare och pommes frites, men alla som har varit på ett McDonald's vet att man kan äta allt från helt energilösa sallader till fettdrypande friterade efterrätter. Den konsumerade fettmängden är på McDonald's precis som på de flesta restauranger ett eget frivilligt val. Att påstå att det är snabbmatskedjans fel att vi blir feta är att göra det väl lätt för sig. Troligen skulle inte ett världsomspännande förbud för McDonald's påverka vår sammanlagda vikt med ett enda gram. Dessutom är det inte så att dessa Ronald McDonald-hus ägnar sig åt att laga hamburgare och milkshake eller att företaget kräver att få servera skolluncher i utbyte. De begär inget annat än att få bidra till att höja livskvaliteten för människor som har det jobbigt med hjälp av pengar som har skänkts av matställets gäster.
För Gripe handlar det inte om att hjälpa utsatta medmänniskor utan om ideologi. Frivillighet, välgörenhet och engagemang som söker sig andra vägar än stat, kommun eller fackförbund ska motarbetas. Multinationella företag är fula, onda och dåliga och ska bekämpas vad de än gör.
Sådan ser den ut
, vänsterpartismen, även i dess mest försynta lokalpolitiska form. Obehaglig.
