Det är något med själva ordet mamma

som alltid får människor att reagera. Mammor får inte vara hemma för länge med sina barn, för då bidrar de till ett icke jämlikt samhället och blir offer i den stora kvinnofällan - hemmet. De får inte vara för glamourösa och gå runt på catwalken med söta och välklädda telningar i handen, för då är de för lyxiga. Tidningen Mamas årliga jippo med kändismammor och barn som minglar och pussas på Café Opera har skapat debatt här i Expressen. Är det ett tecken på att dagens mammor är totalnarcissistiska och inte klarar av att vara mammor på riktigt och därför ger varandra olika priser att sätta upp på väggen som bevis för att de verkligen är bra mammor ändå? Eller är jippot ett tecken på att mammor har sprängt sina bojor och numera kan göra allt - samtidigt?

Cecilia von Krusenstjerna

påpekar lite stillsamt i sin debattartikel att det är svårt eller kanske omöjligt att göra megakarriär samtidigt som man har små barn om man vill vara mycket tillsammans med sina barn. Hon tror att man kanske ångrar sig. De intensiva småbarnsåren är, sett i ett livsperspektiv, ändå rätt få.

Sådana nyanserade

resonemang verkar inte "man-kan-göra-allt-samtidigt"-fembarnsmamman Katerina Janouch riktigt förstå. Bra sexliv, vältränad kropp, fantastisk karriär, stor bekantskapskrets, bokskrivande och festminglande kan alla kvinnor hinna med, bara de vill, tycks hon mena. Vi gör bara som männen har gjort i alla århundraden, utropar hon triumferande. Det är just det. "Vi gör bara som männen gör." Män tar inte hand om barn. Det är det männen har valt bort genom historien till förmån för den offentliga framgången och strålkastarljuset. Det kvinnorna på mamas fest gör är något som ingen i historien tidigare har gjort. De försöker kombinera det offentliga ljuset och framgången med föräldraskap. Och den ekvationen kanske inte går ihop. Som Nike Fagerquist påpekar i sin artikel på sidan fyra, betalar kvinnor ett högt pris för att försöka göra allt samtidigt. Kvinnor i karriärsyrken med små barn är de som är allra hårdast drabbade av utbrändhet och andra stressjukdomar.

Vd:n för SE-banken,

Annika Falkengren sade, i motsats till vad Katerina Janouch påstår, att man måste välja: man kan inte få allt. Annika Falkengren är uppriktig och hycklar inte om vad hon har valt - megakarriären framför hemmavarande mammakarriär. Hon är säkert en mycket engagerad och kärleksfull mamma som precis som alla andra älskar sina barn, men hon vill vara vd, och det kräver sina offer. Och hon är uppriktig med detta - man kan inte få allt. Och hon gör som männen alltid har gjort. Det vill säga: hon ser till att barnet är väl omskött och omhändertaget, men kanske inte särskilt ofta av just henne. Om man nu ska kritisera mamas prisutdelande så är det väl just för detta. De vägrar benhårt diskutera att det finns oförenliga saker i att både vara närvarande hemma och vara närvarande på ett krävande jobb.

Eller så har de bara bestämt sig

för att en bra mamma kan man vara även om man inte alltid finns där hemma i den lilla världen utan i stället deltar i det offentliga med strålkastarljuset påslaget. Och det är ju i sig ett rätt kontroversiellt ställningstagande, men åtminstone något som man kan ta på allvar - till skillnad från det där mjäkiga "man kan minsann göra både och".