I helgen kunde man i Dagens Nyheter läsa om hur familjer världen över försöker lösa den smått omöjliga tidskonflikten mellan småbarnsliv och yrkesarbete.
Ständigt inklämd mellan två sussande småpojkar som sällan sover en hel natt i sin egen säng fascinerades jag av den kinesiska familjen som ogenerat lät sin ettochetthalvtåriga pojke sova med mormor och morfar. Pappan konstaterade frankt att han och hans fru blev alldeles för trötta av att hålla på och vara uppe på natten och sköta barn när de skulle arbeta, så den detaljen skötte hans svärföräldrar.
I New York var det förstås en privatanställd barnflicka som fixade barn och hushåll när mamma och pappa jobbade långa dagar.
I Sverige var det dagis som var ankaret för att få ihop arbete och barn. I alla länderna arbetade båda föräldrarna.

I förra veckan var jag på besök i ett europeiskt land som löser barn och yrkesliv på ett lite annat sätt: Luxemburg, kanske världens mest välmående land, som ständigt ligger i världslöneligans topp. De svenskar som har flyttat dit har inte sällan dubblat lönen och halverat skatten.
Dessutom upptäcker vanliga svenska småbarnsfamiljer att den i Sverige så förtalade sambeskattningsregeln som här hemma försvann i början av sjuttiotalet inte alls är så dum.
Familjens lön slås ut på alla som finns där - man, fru och barn - och sjunker ju fler som ska leva på inkomsterna. Och är någon hemma med småbarn får den personen vårdnadsbidrag. Resultatet blir att man kan leva gott på en lön och att vårdnadsbidrag räcker till att köpa lite avlastning med städning och barnpassning för den som är hemma.

Bråk om vabdagar, snorighetsnivån på barnen, vem som ska hämta och lämna upphör och familjelivet blir istället harmoniskt gammaldags där mamma gör små matsäckar till barnen och hämtar och lämnar vid skolskjutsar och skolgårdar medan pappa jobbar hårt. På helgerna tar man bilen till någon trevlig europeisk storstad. Och en och annan vardagskväll kommer barnvaktshjälp så att mamma och pappa hinner med ett restaurangbesök på tu man hand.

För en hårt arbetande svensk småbarnsmamma med konstant dagisalstrad vintersnuva och huvudvärksmalande sömnunderskott är den luxemburgska mammasamlingen utanför skolgården kvart i ett lätt overklig. Kvart i ett har man hemma i Sverige just hoppat över den egna lunchen för att fortfarande tro sig kunna hinna springa lite tidigare på eftermiddagen för att hämta på dagis i anständig tid.

Men med höga vårdnadsbidrag och sambeskattning är det inte värt mödan för småbarnsmammor bosatta i Luxemburg att arbeta. Det gör att småbarnslivet levs utan sömnunderskott och dagishämtnings- och -lämningsstress.
Familjerna tillämpar helt enkelt arbetsdelning. Mamma sköter hemmet och pappa drar in stålarna.
Nej, det gynnar inte jämställdheten så som den definieras i Sverige, men det skapar lite friktionslösare äktenskap och därmed färre skilsmässor, mindre vardagshets och inga vård-av-sjukt-barn-dagar.
Det finns andra modeller än den svenska att lösa familjelivet på. Och tvärtemot vad finansminister Anders Borg påstod blir inte ett land med nödvändighet fattigt av att inte tvinga ut alla i arbetslivet. Luxemburg är ett lysande exempel på att man kan bli rikast i världen och ändå låta de mammor som vill vara hemma med barn.