Jag missade Feministiskt initativs
presskonferens förra måndagen och har inte varit hemma i Sverige den senaste veckan och kunnat följa debatten. Men i går kunde man läsa här på Expressens debattsida att en av organisationens frontfigurer, Sofia Karlsson, tycker att partiet blir felaktigt behandlat av medierna.
Rapports reporter K G Bergström får stå som symbol för att partiet motas in i vänsterfålla trots att det, enligt Sofia Karlsson, inte alls är så enkelt. Hon skriver att "Bilden som förmedlas med skrämmande samstämmighet är att Fi är ett nytt parti tillhörande vänsterfalangen".
Att partiet beskrivs så felaktigt skulle enligt debattartikelns undertecknare Sofia Karlsson bero på att K G Bergström är alldeles särdeles småaktig och sedan på att "ledarskribenter och politiska reportrar" i allmänhet är "förlegade i sin syn på politik".
Jag missade presskonferensen
eftersom jag satt på flyget till Berlin. Men dagen efter kunde man i den tyskspråkiga tidningen Neue Zürcher Zeitung, en av Europas mest respekterade, läsa om Sveriges "Neue linke Frauenpartei". Vilket på svenska betyder just "nytt vänsterkvinnoparti". Det vill säga: schweiziska Neue Zürcher Zeitungs korrespondent har också valt att foga in Fi i en vänster–högerskala, och han har precis som alla andra sett tydliga vänsteråsikter hos dem som sitter i partiets ledning.
Säga vad man vill
om K G Bergströms makt, även om den
är stor sträcker den sig nog inte ända fram till Neue Zürcher Zeitungs rubriksättning. Det är nog inte Bergströms "småaktighet" som har satt den rubriken. Det är en helt rimlig politisk analys som de flesta om möjligen Sofia Karlsson och några till är beredda att hålla med om.
Om man ska tolka Sofia Karlsson rätt menar hon i sin artikel att organisationen egentligen inte har några åsikter. De ska i stället formas efter hand när man har fått medlemmar. Partidemokrati i alla ära, men det är väl knappast så att man startar ett parti som kan stå för vad som helst. Om första partimötet skulle ha en majoritet av medlemmar som vill kämpa för hemmafruns återkomst, skulle det då bli partiets linje? Och skulle Gudrun Schyman och Sofia Karlsson ge sig ut och slåss för det? Tvivlar på det.
I går kunde man
i en annan tidning läsa om en annan intressant partiföreträdare, Susanne Linde. Hon sitter i Feministiskt initiativs styrelse och är dessutom ute och pratar om liv och hälsa för föreningen Tid för Sverige. Det är bara det att Susanne Linde är långtidssjukskriven. Hon blev utbränd för fyra år sedan och har sedan dess levt på utbetalningar från försäkringskassan.
Vi andra, som är tillräckligt friska för att orka jobba men kanske inte hinner med att starta nya partier, vi har alltså försörjt Susanne Linde under hennes arbete med att bilda Feministiskt initiativ. Det är ju i alla fall ett flexibelt sätt att se på sjukdom som det nya partiet visar upp.
Man behöver inte vara småaktig
, ledarskribent eller K G Bergström för att tycka att Fi verkar vara mer än lovligt taffliga. Att de dessutom låtsas att deras politik inte har något med vänster och höger att göra är bara lite löjligt.
