Häromdagen kunde man på tv här i USA se George W Bush skriva på ett papper omgiven av applåderande republikanska kvinnor. Det var ett papper som i lag gör det tydligt att mamman och det ännu ofödda barnet är två olika personer. Skälet till att denna nya lagstiftning anses behövas, som av vissa kvinnogrupper beskrivs som antifeministisk och som ett hot mot kvinnans aborträtt, är rätt obehagligt. Varje år mördas ett antal gravida kvinnor i Amerika. Frågan har då varit: är mördaren skyldig till att ha utsläckt ett eller två liv? Nu har Bush slagit fast att det handlar om två liv. Fast visst har abortförespråkarna rätt i sin kritik så till vida att den nya lagen förstås i själva verket handlar om den i Amerika ständigt lika intensiva debatten om fostrets rätt till liv kontra mammans rätt att välja bort liv. En fråga som den nya lagen ger upphov till är: när nu personer ska börja åtalas för mord för att ha dödat ett foster vad sysslar då abortläkare med egentligen? Det intressanta med den nya lagen är att den kanske också kan användas i fall där män misshandlar kvinnor så att dessa förlorar sina barn. Det vill säga att en våldsam make som slår sin gravida kvinna inte bara skulle kunna bli dömd för misshandel utan även för mord, om hans våld leder till fostrets död. Men eftersom kämpande feminister sedan länge har bestämt sig för att aborträtten och synen på fostret som en del av kvinnans kropp är de absolut viktigaste feministiska idéerna är det få som har tagit upp det minst lika feministiska perspektivet i den nya lag som Bush drivit fram att den faktiskt skyddar gravida kvinnor från misshandlande män på ett helt nytt sätt. I USA kan man i alla fall debattera frågan från alla håll utan att beskrivas som konstig, medan man i Sverige inte ens i ett parti som säger sig ha en kristen värdegrund uppskattar att ha medlemmar som är aktivt emot aborter. Denna betydligt öppnare amerikanska syn på frågan gör att även en liberal tidning som New York Times engagerat kan skriva om att både antalet tonårsaborter och tonårsmödrar har minskat de senaste åren och slå fast att orsaken inte är bättre sexualupplysning i skolan eller nyinspelade filmer om hur man bäst får till det i sängen, utan motsatsen: säg-nej-kampanjer. Sexuell avhållsamhet i tonåren har konstaterats vara ett effektivt sätt att minska både antalet tonårsmödrar och tonårsaborter. Och då är man åter inne på frågan om vad som egentligen är mest feministiskt att som i Sverige kämpa för att befria kvinnor från tvånget att vara "fina flickor" eller att som i USA faktiskt se till att minska antalet kvinnor som alldeles för unga blir mammor eller tvingas genomgå abort? Det är inte så självklart enkelt att slå fast vad som egentligen är feministiskt. Och jag förmodar att blotta tanken på att Bush skulle kunna agera feministiskt ger många hårt kämpande feministiska kvinnor rysningar av obehag. Fast själv är jag rätt benägen att tycka att Bushs lagändring kring det ofödda fostret faktiskt är en tydlig markering (som rentav skulle kunna kallas feministisk) mot mäns våld mot kvinnor.