Jag kollade helt nyligen på en alldeles vanlig sajt där man kan ge bort pengar man tjänat på att delta i olika undersökningar. Man får välja själv vilken organisation man vill stödja. Amnesty International tycks ha fått mest pengar. Andra som fått en del är Lutherhjälpen och Röda Korset, Barncancerfonden och Rädda Barnen. Så långt är allt väl. Men listan består av 25 organisationer och majoriteten hjälper inte människor i nöd utan djur i nöd, främst katter tycks det.
KKS Kattkommando har fått mer pengar än Läkare utan gränser. Andra organisationer på "hjälplistan" är Katthemmet kompis, Djurens rätt, Katthjälpen, Malmö, Hitta katten Enköping, Svenska Hästars värn, Katthemmet kompis, Djurskyddet Karlstad osv.
Jag tycker inte att det är ett dugg behjärtansvärt. Jag tycker faktiskt att det är vidrigt att människor är mer benägna att ge pengar till KKS Kattkommando än till Läkare utan gränser. Läkare utan gränser ger sjukvård till några av världens fattigaste och mest utsatta människor. Just nu är de till exempel verksamma i cyklondrabbade delar av Burma och i krigsområden i Sudan. På hemsidan kan man läsa om malariaprojektet i Mali. Där beskrivs tillståndet för barn så här: "'Under varje regnperiod dog barnen i min by som flugor. Jag var tvungen att begrava dem två åt gången, eftersom de var så många', berättar imamen i Kalakoro, en by i Kangaba-distriktet". Kattkommandot tar hand om svenska katter som blir övergivna och försöker hitta nya bra hem till dem.
Jag undrar hur man tänker när man kommer fram till att de åtta eller femton kronorna man just tjänat på att svara på några frågor på nätet ska skänkas till en gråstrimmig bondkatt i stället för till en våldtagen 15-åring i Sudan i behov av akutsjukvård. Katter är ju ulliga och gulliga, afrikaner är, tja, långt bort och djur och människa är minsann lika mycket värda, för det har vi lärt oss på dagis - eller hur tänker man egentligen?
Obehagligt är det. För det borde vara enkelt och självklart - människor är mer värda än djur. Och alla borde tycka att det är viktigare att försöka få bukt med malaria och andra simpla sjukdomar som dödar människor i hundratusental, främst barn i outvecklade länder, än att ta hand om sjuka hundar eller döende katter. All fattigdomsrelaterad död och sjukdomar bland människor borde vara utrotade innan någon ens kommer på tanken att börja samla in pengar till okända katter eller hästar som har det jobbigt.
Jag blir illa berörd av att det finns en massa människor som inte tycker så, utan tvärtom. De är så engagerade i möjligheten att ge till djur i stället för till människor att de letar upp djurorganisationer och lägger till dem på listan bredvid Amnesty, Rädda Barnen och andra i hopp om att fler ska tänka mer på katter än på barn.
Djurens rätt och liknande organisationer har onekligen lyckats. Ulliga, gulliga små katter är lätta att tycka om och tycka synd om. Värre då att vara fattig i ett konstigt långt-bort-i-stan-land - då är det svårt att mäta sig med en katt med stora ögon och långa morrhår. Och allt färre tycks skämmas över idén att låta en katt gå före en människa.
