Jag åt ingen lunch sittandes vid ett bord i lugn och ro i måndags. Jag gick upp sex och sprang till jobbet. Köpte en kaffe och en macka på vägen, åt den vid mitt skrivbord. Vid halvåttatiden på måndagar har jag mitt första möte, ledningsmöte 8.00, och stort måndagsmöte för alla klockan 9.00. 10.00 gick jag igenom resultatet av en stor undersökning för en uppdragsgivare. Sedan hade jag en del arbetsmöten som drog ut på tiden. Klockan 14.00 skulle jag spela in ett program för podcastsändningar i en studio. Det gjorde att jag var tvungen att äta en sallad 13.15 böjd över en printer som vägrade skriva ut mitt manus. 13.28 hade jag fått ut mina papper och ätit upp min sallad. Sedan rusade jag i väg för att hinna. Jag tror att rätt många har sådana dagar. Lite för mycket att göra och för lite tid och därför blir både frukost och lunch lite som det blir. Det äts när man hinner med, på kort tid och vid fel tillfällen.
Fast de flesta går inte i strejk för det som SAS: s kabinpersonal.
En gång hade vi en praktikant. Jag hade bett honom möta mig vid sex på kvällen med en kamera. När han inte var på plats fem över ringde jag och undrade vad han gjorde. Han svarade att han var sen och att han behövde tid för att sitta ned och äta sin middag. Behöver jag säga att han inte blev långvarig? Han fick inte ens göra klart sin praktikperiod, än mindre fick han jobb.
Jag vill inte gå så långt som att skriva under på Gordon Geckos ord i klassikern Wall Street: ”lunch is for wimps”. Men allvarligt talat: att gå i strejk för rätten att få sitta i lugn och ro och äta varenda gång man jobbar, det är konstigt, väldigt konstigt.
Kabinpersonal arbetar inte varje dag. De jobbar i långa och intensiva pass och sedan är de lediga. Kabinpersonal på SAS har ungefär lika kvalificerade arbeten som kafépersonal, vars löner i snitt ligger strax under 20 000 kronor. Kabinpersonalen på SAS har med tillägg och traktamente en genomsnittlig lön som ligger strax över 30 000 i månaden. Kan man vara så himla sur på grund av att man inte kan sitta ned och äta lunch då? Har man en hög lön för ett jobb som är rätt okvalificerat borde man kanske acceptera att allt inte är precis som man skulle vilja.
Om jag skulle gå in till min chef och säga att jag strejkar om jag inte får minst en halvtimme att äta lunch på varenda dag så skulle han undra om jag hade blivit knäpp. Han skulle förmodligen också vänligt men bestämt säga att jag med den inställningen inte hade så mycket att hämta på jobbet.
Ungefär som jag gjorde med praktikanten.
Tycker man att det är för stressigt på jobbet får man väl sluta. Vill man hellre servera mat på marken och ha tid att äta i lugn och ro kan man kanske hitta jobb på något annat ställe än på SAS.
Det kan vara bra att byta jobb då och då. Jag gissar att personalen på SAS tycker att de av någon anledning både förtjänar hög lön, långa och lugna matraster, mycket ledigt och gärna resenärer som är lite mindre krävande. Jag flög med Ryan Air för några veckor sedan.
Det kostade en tredjedel av vad en resa med SAS hade kostat och alla som jobbade ombord var trevliga och hjälpsamma och de var betydligt färre än på ett SAS-plan. Jag tror att många av dem som just har strejkat sig till en lugnare lunch kommer att få betydligt mindre att göra framöver. De kommer helt enkelt inte ha något jobb kvar.
