Möjligen skulle man, om man vore lagd åt det mer blasfemiska hållet, så här i jultid kunna hävda att Jesus faktiskt var historiens första inseminationsbarn. Han kom inte till på vanligt sätt, utan den Heliga ande uppfyllde Maria och gjorde henne havande med Guds son Jesus.
Nu var det inte Maria som ville ha barnet. Det var Gud som hade bestämt att det skulle bli så. Han skänkte människorna sin son för att vi skulle få våra synder förlåtna.
Modern insemination bygger mer på egoistisk barnlängtan. Man vill ha barn och har ingen pappa. Alltså åker man till Danmark och fixar det i smyg. Eller så vill man ha barn men gillar inte män och löser det därför på egen hand i Danmark.
I går kunde man läsa om detta i denna tidning. Kvinnor åker till Danmark och skaffar sig en anonym spermadonator och politiker tvingas därför försöka förhålla sig till det hela. Det vill säga: de måste fundera över om våra skattepengar ska användas till detta.

Barn har i vårt moderna västerländska samhälle blivit något ohyggligt komplicerat. När man som kvinna är mest fertil – i tonåren – anses det vara en katastrof om ett barn kommer. Då är barn lika med förstörda liv och omintetgjorda livsdrömmar. Därför har vi i Sverige, trots preventivmedel och sexualkunskap för alla, höga abortsiffror för tonårstjejer. Samtidigt har vi en massa trettio-någonting-par som har gjort precis sådär som man ska göra – pluggat, rest, provat sig fram, tills den rätta dykt upp. Och då har de först skaffat lägenhet, säkrat karriären, fått ordning på ekonomi och skaffat rätt antal vänner innan de börjat jobba på att skaffa barn. Fast det där barnet som är så minutiöst inplanerat behagar inte infinna sig. Enligt artikeln i gårdagens Expressen drabbas var femte par av ofrivillig barnlöshet. Barn kommer inte alltid när man önskar dem.

Jag tvivlar inte på att singelkvinnor kan vara älskande och omhändertagande föräldrar, och jag missunnar absolut ingen barn. Men det finns något konstigt med ett samhälle som förespråkar mycket och fri sex med många – eftersom detta anses stärka kvinnors frihet och spränga gamla konserverande fördomar – och samtidigt anser det vara en katastrof med unga gravida kvinnor. Allt annat än att förespråka abort är därför kvinnoförtryckande.
Kvinnor luras att tro att meningen med livet är att plugga, jobba, satsa på karriären och göra sig av med eventuellt oplanerade barn som uppstår på vägen, för att sedan vid 34 års ålder tillsammans med den förmodade mister Right skaffa sig planerade barn, vilka antas vara de enda man kan älska och glädjas åt.

Jesus hade aldrig blivit född om han blivit skapad i dag. Hans mamma hade betraktats som för ung och det hela för oplanerat och oseriöst.
Hon hade fått rådet att göra sig av med det oväntade barnet för att i stället skaffa sig ett senare vid ett mer passande tillfälle.
Jag tror faktiskt att ett oplanerat barn i tonåren är en mindre katastrof än en oplanerad barnlöshet tjugo år senare när ett antal av livets många måsten är uppfyllda.