Han gör helt rätt, Jan Björklund. Han pratar om det han tycker är viktigt så fort han får chansen. Och Jan Björklund tycker att skolan är viktig, jätteviktig. Det är en åsikt han delar med många svenskar. Alla som har egna barn i skolan, arbetar som lärare eller har vänner eller släktingar med barn i skolan är engagerade i verksamheten.
Det är man inte för att man tänker och tycker om Sveriges framtid, och globaliseringen som ställer krav på en skola i världsklass, utan för att man vill att de egna barnen ska använda sin tid på ett vettigt sätt.
Barn går i skolan från att de är sex år till att de är 19 år. Alla dessa år, alla dessa timmar, vill man som förälder att barnen ska använda klokt. De ska lära sig språk, matematik, samhällskunskap och naturvetenskap. De ska lära sig att uppföra sig på ett bra sätt och de ska ha chansen att göra detta i rimliga miljöer utan skrik, mobbing och förfall.
Jan Björklund har framgångsrikt ställt sig upp och på ett lätt militäriskt sätt pekat ut en ny riktning för skolan. Ut med flum, in med plugg. Ut med trams och flams, in med ordning och reda.
Ut med "alla är lika bra", in med tydliga betyg. Det gör Jan Björklund alldeles väldigt rätt i. Jag tror inte att jag är ensam om att älska en man som vill att mina barn ska få en vettig skolgång. Och för att tillvaron i skolan ska bli bra måste man gå med på att man är i skolan framför allt för att få kunskap.
Ska lärare ha en chans att lära ut, måste de få befogenheter att hantera stökiga tonåringar, mobiler som ringer på lektionstid och nonchalanta elevers ständiga försenade ankomster. Det har verkligen behövts någon som pratar om betyg och läxor.
Det har behövts att någon erkänner att alla inte ska satsa på teoretiska ämnen och att alla inte är lika bra på matte och naturvetenskap. Allt detta har Jan Björklund vågat prata om. Inte bara prata, utan vågat upprepa så många gånger att hans belackare talar om tjat.
Men det är så man måste göra för att få ordning på något som under lång tid tillåtits förfalla.
Inte heller universitet och högskolor går fria från Björklunds nit. Han konstaterar det som alla som vistas i dessa miljöer sett men inte har vågat erkänna.
Alla högskolor och universitet är inte lika bra. Det är bättre att koncentrera pengar till några ställen som kan skapa ny och framstående forskning än att smeta ut forskningsresurser över hela Sverige och ogenerat låtsas att högskolan i Dalarna är lika bra som Lunds universitet.
Liberalism är inte att låta människor göra vad de vill. Liberalism är däremot att ge alla möjligheten att gå i en bra skola där alla elever ges chansen att lära sig.
