En kollega kom och sa till mig:

- Du skrev ju om Lasermannen först av alla.

Det är faktiskt sant, jag gjorde det. I slutet av sommaren 2003 hade Kvällsposten ett uppslag med rubriken "Offer för en ny laserman?". Sedan dröjde det några år innan den nyheten kom upp igen.

Nu läser jag om min text. Den verkar väldigt genomarbetad. Jag minns att jag gjorde den efter eget huvud, tänkte ut allting och var lite orolig för att jag hade gått för långt. Man ser att poliserna inte så gärna velat svara ja på frågan i rubriken - men heller inte kunnat säga blankt nej.

- Det kan vara svårt att urskilja ett sådant mönster. När det gäller lasermannen var det långa uppehåll mellan de första morden, säger Ola Boija försiktigt.

Han är profilerare på rikskrim och hade just kommit ner till Malmö, då när jag skrev, för att hjälpa Malmöpolisen att hitta en gärningsman. Det lyckades inte.

I augusti 2003, när jag skrev min artikel, handlade det om två mord. Kooros Effatian, 65, och Firas Al-Shariah, 23, hade skjutits ihjäl på Gånglåtsvägen i Malmö, i olika hus, men båda på åttonde våningen. Jag tog reda på så mycket jag kunde om de två männen. Båda var "vita som snö", som kommissarie Tony Pallons uttrycker det. Så är det ofta i början, och sedan, när dagarna går, börjar det droppa in mer information.

Men inte i det här fallet. Ju mer jag tog reda på - desto mer helgonlika verkade de båda männen.

Kooros Effatian var med i en studiecirkel i Svenska kyrkan och brukade hjälpa de andra med deras datorer. Firas Al-Shariah tyckte om att sitta hemma och skriva dikter. Sådana saker. "En obetald knarkskuld" verkade vara ett helt otänkbart scenario.

Det var också svårt att föreställa sig något gemensamt farligt i deras bakgrund. Vilken politisk eller religiös galning skulle vilja dubbelmörda en kristen tullinspektör från Iran och en 23-årig shiamuslim från Irak?

Det fanns helt enkelt inga kopplingar.

Utom att de var "snövita", bodde på åttonde våning och sköts till döds med en enda kula i huvudet.

Och att båda var invandrare.

Man blir lite blockerad när tanken når dit. Jag är en "Criminal Minds"-knarkare, jag har sett hur många episoder som helst om seriemördare som specialiserar sig på att mörda brunetter, förare i röda bilar, sjuåriga pojkar, eller liknande bisarra motiv.

Men det är en tv-serie, detta var verkligheten. Det är oerhört svårt att tänka sig att en man i Malmö går ut och skjuter folk på det sättet.

Det tyckte polisen också.

Jag ringde till kommissarie Tony Pallon i går för att fråga om de inte tänkte "laserman", även om de inte var så pigga på att säga det till mig.

Men nej.

- I efterhand kan man alltid tycka att det var konstigt. Men med den inputen som fanns då, var det inget som tydde på det. Jag tänkte inte så. Och ingen annan heller, säger han.

2003 när jag ställde frågan rakt upp och ner till Ola Boija på rikskrim - "Är det en laserman?" - då blev han mer än rimligt försiktig.

"Man kan inte bortse från det. I så fall är detta inledningen till något man inte vill tänka på." Så sa han.

Men, poliser är väl de människor som tyvärr måste tänka på just sådana saker som man inte vill tänka på?

Tänk att det skulle gå nästan nio år innan Firas Al-Shariahs och Kooros Effatians misstänkta mördare hamnade i rätten.

NY KRÖNIKA - VARJE LÖRDAG