Om man har en gammelmoster som är dement och säger "kuk" hela tiden, det kan lägga en sordin på släktmiddagarna. En gång är harmlöst, men i längden blir det ändå ganska tröttsamt.
SD och resten av parasithögern ("visste ni att afrikaner har 2000 parasiter i sin kropp när de kommer hit?") är den dementa mostern i samhällsdebatten i vårt land. Ingen politiker, tyckare eller journalist i det här landet vågar yttra sig riktigt frimodigt om något invandringsaktigt.
Ranstorp-rapporten om Rosengård presenterade otrevliga fakta om en minoritet av muslimer, invänder ni. Den verkar tyvärr aningen fantasifull och nu är hursomhelst materialet strimlat.
Riktiga forskare och journalister som vill undersöka verkliga missförhållanden som har med invandring eller extremreligion att göra har mycket svårare att få gehör, för ingen vågar eller orkar höra vad de kommer fram till. För man vet att man får hela svärmen av parasithöger på sig.

Resultatet blir att alla kloka människor säger ingenting och alla parasitrasister säger "Muhammed i Rosengård, Muhammed i Rosengård" som ett stolligt mantra om allting.
Varför kan det inte vara ordentligt och konstruktivt? Att man försöker säga som det är och göra något åt det som är dåligt? I stället för att man antingen hatar och rasar eller fegar och hukar.
SD säger att de vill möta de riktiga problemen, men i själva verket har parasithögern med sina grissexskämt och bidragstjat kvaddat hela diskussionen om DE RIKTIGA PROBLEMEN och nu vågar ingen säga något. Om något.


DAGENS RÄTT
Nour El-Refai i "Ballar av stål".
DAGENS FEL
Aprilskämt i dag om de är på min bekostnad.