Ja. Men hur?
Tankar om hur man ska förhålla sig till extremister, Sverigedemokrater med flera har inte saknats de senaste veckorna. Är det i princip Jimmie Åkessons skuld att Anders Behring Breivik kunde finna inspiration till massakern? Eller inte alls hans fel? Är det i själva verket synd om Sverigedemokraterna? För att vissa tänker så illa om dem.
Och så vidare.
Den som vill ta del av olika tyckares inställning till extrema åsiktsyttringar har inte gått lottlös. Om man hade fått hundra spänn för varje möjlig hållning till förhållandet mellan en hatisk mobb och en galen massmördare, då hade man varit miljonär i dag.
Detta är så klart intressant. Att definiera sig själv. Var står jag? Vem är jag, i allt detta? Men samtidigt så fluffigt, och allt annat än konkret. Om målsättningen är att Utöya aldrig ska hända igen, hur gör vi då?
Den amerikanska profileraren Pat Brown menar att hatmiljöerna peppar personer som Breivik.
- Internet är ett starkt forum. Det är inte gruppen som får psykopaten att begå brott, men den massiva mängden inspiration kan ge honom energi och göra honom mer hängiven.
Pat Brown är expert på psykopater, terrorister och massmördare, verksam i Washington. Jag har börjat mejla med henne, för att, om möjligt, förstå lite mer. Hon svarar på en minut, sedan grubblar jag i några dagar, frågar på nytt.
Kan man, undrar jag till exempel, se vilken av alla enstöriga, hatiska, rasistiska tokstollar som är farlig? Skulle det ha gått att förutsäga Breivik för en månad sedan? Ett halvår? Fem år? Genom att läsa hans inlägg. Kan en tränad person se vilken av alla dårarna på hatforumen som inte bara snackar, utan åker och köper konstgödsel också?
Pat Brown svarar: "Det mesta på forumen är bara störande, de får billiga kickar av att göra folk arga, och det är allt det blir. Det man ska leta efter är särskild målinriktning, uttalanden om planering. Chansen finns att de här killarna börjar berätta om sin stora dag, ett sätt att känna att de har andra människor på sin sida som hejar på. När de kommer närmre den tidpunkt då de ska förverkliga sin fantasi, brukar de säga något, för att känna att det är verkligt".
OK. Men hur stoppar man dem, ifall man hittar dem?
Pat Brown säger: "Det enda som kan hindra dem är att de vet att de inte kan komma undan med sitt brott. De måste tro att de inte ska lyckas med sina planer".
Hur uppnår man det då? (Frågor, frågor.) Där är vi nu, hon svarar långsamt för en gångs skull.
Under tiden läser jag om Fredrik Reinfeldts, Birgitta Ohlssons och Beatrice Asks nationella handlingsplan (DN 5/8). 20 procent av svenska elever är intoleranta, skriver de, "det handlar framför allt om pojkar från socioekonomiskt marginaliserade hem. Individer inom denna grupp kan riskera att utgöra en grogrund för framtida extremism. Därför är det viktigt att just sårbara individer som kan lockas av antidemokratiska budskap står i centrum för förebyggande insatser för att kunna upptäckas i tid".
"Socioekonomiskt marginaliserad" betyder troligen fattig. Men vad är det de ska göra med de fattiga pojkarna?
Så många frågor. Knappt ens en början till ett svar.
