- Han var mycket mindre stel än jag trodde. Han ställde frågor, vi berättade och så ställde han följdfrågor.
Ja, så var min dotters lunch med prins Daniel över.
Jag är så stolt att jag kan spricka.
Antirojalist, jag? Nja, det vet jag inte, det har jag mycket svaga minnen av.
"När man tänker efter är det inte klokt. På 1860-talet ersattes fyraståndsrepresentationen med tvåkammarriksdag, som 1974 blev en kammare. Som företräder folket, som styr landet. 1960 gick Sverige med i EFTA, 1994 kom EES och 1995 blev staten Sverige medlem i EU.
Men KUNGEN är fortfarande CHEF.
Ju mer man tänker på det, desto bisarrare blir det. Som tomtar och troll. Kungahuset får gärna fortsätta finnas som lobbyorganisation för min del. Om familjen Bernadotte reser runt och representerar mig i världen för skattepengar, ja det är väl helt OK. Men ut med kungen ur statens organisation bara, det måste vara en självklarhet år 2003."
Jag kan ha skrivit det där.
Det står mitt namn under, en klart försvårande omständighet.
Men det var ju så länge sedan, 2003.
Nu är det 2012, och kungen skickade sin svärson till Malmö på Nationaldagen, mannen som han höll på halster i tio år och först därefter i patriarkal välvilja gav prinsessan och halva kungariket. Och av alla gubbar och farbröder på statsbesöket bestämde någon (arrangören? prins Daniel själv?) att han skulle sitta vid samma lunchbord som de fyra sjätteklassare som vunnit Malmö stads tävling för skolelever: Vem skriver bästa Sverigedikten?
Ett av barnen var min dotter, och dikten var storslagen:
"Den dagen jag föddes,
var det inte mycket som behövdes.
För mitt hjärta var redan då till landet knutet,
och löftet att älska Sverige är ännu inte brutet."
(I hemlighet frågar jag mig: Är det Esaias Tegnér hon sitter och läser, när hon påstår att det är "Twilight"-serien?)
Mitt jobb är att skriva, och jag blir stolt när min dotter går i mina fotspår. Prins Daniels jobb är att åka runt i Sverige och träffa gubbar, flickor och andra människor och konversera intresserat om något de åstadkommit. Skrivit en dikt, anlagt ett stålverk, hoppat längdhopp.
Han verkar vara väldigt duktig på det. Talet han höll till de nya svenskarna var bra.
- Att vara svensk, det är att dela ett språk, det är dela en plats på jorden, och det är att dela en gemenskap, sa han bland annat.
Och:
- Ni är inte gäster i detta land. Sverige tillhör er och ni tillhör Sverige.
Flickornas lunch med prins Daniel - då han alltså ställde frågor och följdfrågor - avåts i residenset på Stortorget i Malmö, där landshövdingen bor, statens tjänare i Skåne.
Man kommer inte ifrån att det är lite perverst att vi har en sagofigur som statschef. Det ligger något i citatet från 2003. Kunde inte kungen, hans trevliga svärson och resten av familjen vara statsanställda med ett särskilt uppdrag, precis som landshövdingen?
Göran Tunhammar får ju välja sin egen partner och inget förbjuder honom att bli muslim, om han så skulle vilja. Hans barn kommer inte att ärva uppdraget, bostaden är till låns, och ändå är han ju "en symbol för Skåne".
Barnen kan gå i ens fotspår ändå. Fast frivilligt.
