På torsdag är dags igen. Dags att dra på bekväma skor, många lager deodorant och att vässa armbågarna till spjutspetsar. Jag älskar bokmässan och har inte missat många sen starten på 80-talet. Bok och bibliotek – som mässan egentligen heter – är en trygg institution, ett hösttecken lika självklart som skolstart och kastanjer. Den tillhör numera årets traditionstyngda högtider: påsk, midsommar, bokmässa, jul och nyår.
Men vad är en dag på bokmässan? Alldeles, alldeles underbar förstås. Och alldeles, alldeles – som föregående år.
– Självbelåten Jan Guillou i kortärmat signerar ny bok. Check.
– Deckarförfattare med mycket läppstift pratar för högt i mikrofon. Check.
– Litet förlag/smal tidskrift representeras av snubbe som sitter och läser pocketbok i tom monter. Check.
– Trött Lasse Åberg i Musse Pigg-monter. Check.
– Rödvinstandade leenden i förlagsmonter. Check.
– Självbelåten Jan Guillou i kortärmat intervjuas i monter. Check.
– Glad Björn Hellberg signerar sin senaste deckare och drar några ordvitsar. Check.
– Ung, hajpad och svartklädd författare försöker desperat att spela blasé. Check.
– Gratis är gott. Check.
– Uppklädda bibliotekarier i kö för Björn Ranelid. Check.
– Ryggsäcksklädda bibliotekarier i kö för Katarina Mazetti. Check.
– Svettlukt och dåligt med syre.
Check.
– Självbelåten Jan Guillou i kortärmat debatterar på scen.
Check.

DAGENS RÄTT
* ”Mia och Klara” i SVT. Sanslöst bra.
DAGENS FEL
* Föräldrar hinner inte läsa för sina barn. Börja med att skippa Facebook.