Medan jag sitter och skriver tv-krönikor på kvällarna så uppstår magi i rummet intill. Mina två äldsta barn och deras pappa läser "Mio min Mio" för första gången.
De sitter där alla tre i sängen och redan från första sidan med den berömda inledningen är de förflyttade till en annan värld. Ingen hör när jag kommer in, ingen ser när jag iakttar dem.

Det är inte utan att man blir avundsjuk. Tänk att ha en av världens bästa sagor framför sig. Ja, kanske den allra bästa. Jag minns fortfarande exakt hur min pappa uttalade "Riddar Kato" och hur man låg på helspänn bredvid och önskade att det aldrig skulle ta slut.
Många slutar att läsa högt för sina barn så fort ungarna lär sig att läsa. Gör inte det! Högläsning är lika viktigt som grönsaker - och helt underbart om man väljer bra böcker.
Och det är när man ser sin familj samlad över en bok som man vet att den gamla inbundna boken med papper har en säker framtid. Det spelar ingen roll hur många romaner man kan trycka in i en liten telefon eller hur platta lässkärmar vi kan tillverka; när det gäller högläsning för barn kan inget konkurrera med gammelboken.

Själva konstruktionen är faktiskt en del av upplevelsen. Som när barnen ivrigt vill vända blad för att försäkra sig om att kapitlet inte tar slut eller för att se om där finns en bild som liknar den de har i huvudet. Bara att hålla boken i handen och titta på omslaget kan få fart på fantasin.
I dag öppnar Bokmässan i Göteborg. Dit ska jag och krama gammelböcker.

DAGENS RÄTT
Foppa käkar Frölundaspelare till kvällsmat i dag.
DAGENS FEL
Verkar enkelt att slå ut polisens helikoptrar.