Jag tänker inte deklarera att jag går ur Facebook. Däremot kan jag stoltsera med att jag aldrig varit inne. För bara några veckor sen var mitt beteende obegripligt för en stor del av omgivningen. Nu är det plötsligt helt rätt – ansiktsboken har svalnat snabbare än en mikrovärmd middag.
Faktum är att jag inte ens känt mig sugen. Det är annars frestande att hävda att man inte har tid med sånt trams. Typ jag har tre barn under sex år och hinner ju inte ens gå på toaletten. Men det är förstås skitsnack – tid är som bekant något relativt. Jag har visserligen oerhört lite tramstid, men gör ändå en massa onödiga saker.

Jag hinner inte storhandla genomtänkt men trollar lätt fram en timma till ”Prison break”. Putsa fönster finns inte på kartan men läsa favoritbloggen funkar finemang. Så anledningen till att jag inte kollat upp Facebook är inte tidsbrist; jag har helt enkelt tillräckligt med både ansikten och böcker i mitt liv. Att rota fram folk från förr och börja samla på dem känns rätt onödigt – och bisarrt.

Hur orkar ni hålla på? Addera, kommentera, uppdatera. Och hur kan ni hålla reda på alla ansikten och underhålla alla nyvunna kontakter? Själv har jag ägnat över en vecka åt att fundera på vem det är som spelar polissekreteraren i ”Isprinsessan”. Var har jag sett henne förut? Någon film? Tv? Teater? Eller känner jag henne? Vem är hon? Förr kunde det gå flera timmar innan polletten trillade ner – nu tar det uppenbarligen veckor.
Inga fler ansikten för mig, tack.

DAGENS RÄTT
* Peter Apelgrens fredagsunderhållning i Kanal Lokal. Hahaha.
DAGENS FEL
* Trendigt att visa magen till våren. Hahaha.