Marcus Birro

Vi skäms inte för att vi tror på Gud

Publicerad
Uppdaterad
När ett medialt drev går är det uteslutande osmakligt.
Det spelar ingen roll vem eller vad som jagas ner för bybacken med hugg och slag. Själva drevet i sig är ohederligt, vulgärt och motbjudande. Det vädjar till alla våra lägsta instinkter.
Som troende katolik är man van vid fördomar, missförstånd och ignorans. Vi får klä skott för alla djävulska perversioner. Mer vardagligt handlar det om publicerade fördomar och lögner i det ­oändliga.
Nyligen avslutades i Madrid Världsungdomsdagarna. Det är en katolsk ungdomsfestival som instiftades av den förra Påven.
I svensk media har man kunnat läsa om kravaller, Påvens avblåsta kalott och uppretade spanjorer som motsatt sig att landet, som befinner sig i ekonomisk kris, plöjt ner miljoner i ett kyrkligt spektakel. 50 miljoner euro är en summa som nämnts.
Det är den ena sidan. Den andra då?
Den har inte setts till alls. Knappt en enda rad om den magiska stund, i full storm och ösregn, när två miljoner unga människor från hela världen i stillhet bad tillsammans med Påven. Inte många ord har spillts ut om försoning och tolerans, om magiska möten och en stark andlig rörelse.
Dessutom räcker det att skrapa en aning på ytan för att upptäcka att även den första sidan till stora delar inte är sann.
Sanningen om pengarna är nämligen den att evenemanget inte kostade Spanien många euro. Nästan allting är självfinansierat av ungdomarna och sponsorer. Dessutom är intäkterna av de miljoner gästerna inte att förakta.

Vad är då anledningarna till denna ignorans? Journalister anser sig annars vara fördomsfria sanningsivrare och deras heders­kodex brukar bara besegras av ett något uppförstorat ego. Jag tror att det handlar om att vår svenska frigjordhet slagit en volt. Vi har i vår iver att bli fördomsfria och korrekta människor kommit fram till en sanning om hur världen bör se ut. Inte nödvändigtvis hur den ser ut, utan hur vi tycker att den borde se ut. Därför ser vi inte världen på världens villkor utan allt ska in i vår mall, silas genom vårt ­filter och sedan tappas upp på lättdruckna och sockrade buteljer.
Sedan sveper vi flaskan i en enda klunk.
Vi vill ha vår värld bekräftad helt enkelt.
Jag har skrivit mycket om tro på onsdagarna. Jag har velat kliva över de meterhöga trösklar som finns mellan tron och otron i det här landet. Att skriva om detta, i en av landets största och viktigaste tidningar, har varit en utmaning. Jag har försökt presentera alla oss troende som en samling rätt skruttiga men innerliga, och framförallt väldigt vanliga människor. Det är inget märkvärdigt med oss. Samtidigt som vi alla är unika. Vi är som folk är mest och väldigt få av oss känner oss hemma i den bild om kristenhet och tro som genom­syrar svensk media och de offentliga rummen.

Vi går inte runt i ett ständigt sken av salighet. Vi tvivlar, sviker och faller igenom vi också. Men vi skäms inte för att vi tror på Gud.
Detta blir sista krönikan om tro på ett tag. Det finns annat att skriva om också, och jag ska med öppet sinne lära mig att spana åt andra håll under en tid.
Jag är kräktrött på denna ständiga slentrian­mässiga nonchalans som visas miljoner människor som inte anpassat sig efter den gud- och normlösa tillvaro som känne­tecknar Sverige. Jag har försökt vara en sorts motvikt mot allt det. Samtidigt är det så att människors andliga längtan 2011 är så stark, så oerhört grund­läggande, att ni skulle förundrats över med vilken hög stämma deras tal hade ljudit om de någon gång vågat lämna sina trygga, stilla rum.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag