Marcus Birro

Människor, vars enda brott är att de blivit gamla, glöms fullständigt bort i sina sängar

Publicerad
Uppdaterad
Döden är solidarisk. Dessutom utsökt demokratisk. Ingen kommer undan. Lika för alla.
Värre är det med den här resan dit. Vår tillvaro är allt annat än rättvis. Under livet lär vi oss att handskas med vår plats i ledet. En del av oss står på och lyckas kika över de som står före. Ibland knuffas vi ut ur kön, framåt eller bakåt, och vi lär oss att det rättvisa i allting är att inget är särskilt rättvist...
Debatten om aktiv dödshjälp är rätt tragisk. Bara det faktum att äldre människor, sjuka, dementa och själssjuka människor inte vill leva är ett nederlag. Inte bara för de anhöriga och för vården, utan för dig och mig. Ett land är aldrig starkare än sin svagaste punkt.
Sverige är byggt på svaga punkter.
Vet ni vad ett "vändschema" är?
Det är schemat som sköterskorna har för att inte glömma bort att vända åldringarna i sina sängar.
Det är svårt att med ord försöka förstå vilken förnedring det måste innebära att bli degraderad till en blöja, ett sängnummer, en redan halvt förmultnad kropp som ska vändas för att inte liggsåren ska bli värre.
När hände detta? När började vi fila bort det allra mest grund­läggande i att vara människa?

Det stora problemet med debatten om aktiv dödshjälp är inte döden, utan livet. Hur är det ens möjligt att avhumanisera människor så till den grad att de vill dö? När blev det eviga utslocknandet ett alternativ?
Jag tror inte svensk sjukvård är en cynisk koloss med sadistisk läggning. Men jag tror att fokus flyttats från bemötande, empati och värdighet till en mer klinisk och medicinsk syn på människan. Det har säkert varit helt nödvändigt. Men priset är alldeles för högt.
Jag hörde en kvinna som jobbat inom sjukvården under massor av år, men nu hoppat av, och det hon beskrev lät mer som ett land i krig. Människor, vars enda brott är att de blivit gamla, glöms fullständigt bort i sina sängar.
Ingen orkar skänka dem en enda gnutta medmänsklighet. Jag talar inte om några mirakel, utan vardagliga saker, som att få sitta i en rullstol vid fönstret, känna vinden mot kinden, höra fågelsången och se solen går ner.
Varför behandlas våra gamla värre än fångar?
Varför förvägras dessa människor sina mänskliga rättigheter så till den grad att en del av dem hellre dör än lever vidare?
Vilket nederlag för ett välfärdsland att ens ha en debatt där människor anser sig tvingade att välja döden framför livet om de blir sjuka och gamla.
Det är inte döden de söker, utan en flykt ifrån livet.
Hur kunde vi falla så här hårt? Hur kunde vi lära oss att leva med en ständigt när ­ varande skräck över att glömmas bort när vi är gamla?

Det har gått så långt att knappt någon ens reflekterar över det värdiga i att det är så här. Detta är Sveriges stora skam. Bristen på värdigt bemötande för våra äldre. Vem startar revolten? Vem tar täten? Vem ordnar protestlistorna? Vem orkar ta den viktiga kampen för våra sjuka och äldre? Döden är inget val, det är ett iskallt facit det inte går att fly ifrån.
Debatten om aktiv dödshjälp är ett kvitto på Sveriges skoningslösa nederlag i värdighet.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag