Man känner sig både ledig och ändå inte. Man överväger om det kan vara värt paniken att ta sig in till city för att komma över ett par byxor eller en tröja på rean.
Medan man grunnar på saken kommer mörkret på styltor över Riddarfjärden och då orkar man inte längre. Man vill helst bara sova, krypa upp i en varm vrå med en bok man längtat länge efter att få läsa.
Jag tog dock en promenad på annandagen och inhandlade ett par nya Dr Martens-kängor. Det fanns en tid i livet när det inte fanns ett enda ställe på denna jord dit man inte kunde ta sig med de där skorna.
De var biljetten bort från nedbrytande vardag. De var promenaden in i den löftesrika natten.
Nu hör jag förbipasserande muttra något om “40-årskris" och de kanske har rätt. Jag tror inte längre att kängor med gula skosnören kan ta mig till himmelriket, men jag är övertygad om att de gärna guidar mig fram på Söder Mälarstrand en av dessa märkligt varma decemberdagar mellan jul och nyår. Det är elva grader i luften och hade solen krälat upp någon decimeter till hade det kunnat vara en vacker förmiddag i april.
Ett helt år har snart gått. Ett till. Generationerna packar in som gamla tidningar under din. Man blir äldre. Man är inget löfte längre. Man är mitt i livet men kan inte skaka av sig känslan av att livet, det har inte börjat än.
Går det att bli lyckig här och nu, mitt i livet? Eller står lyckan alltid att minnas för en nostalgiker som undertecknad, i åren som flytt eller möjligen i planerna inför framtiden?
Nytt år strax. Dags att sammanfatta året som snart härjat klart bakom oss. Kort sagt är det dags för en (personlig och högst subjektiv) lista över en del av det som hände det här året som nu sitter rätt lugnt på sin gren och sjunger på den sista, vemodiga, versen.
Årets äntligen: När Tomas Tranströmer tilldelades Nobelpriset kändes det som det var en familjemedlem som vunnit.
Årets artist 1: Anna Ternheim.
Årets artist 2: Melissa Horn.
Årets upptäckt: Att det uteslutande är kyrkor eller församlingar som står för det grundläggande och praktiska, solidaritetsarbetet i det här landet. Det är de kristna som bjuder uteliggarna på kaffe och smörgås och som öppnar sina hem.
Årets fråga: Vad sysslar svensk vänsterrörelse med?
Årets mest förskjutna: Gud.
Årets omslag: Undertecknad på tidningen Pappas premiärnummer.
Årets “du får sparken": Undertecknad får sparken från "Kvällsöppet" i TV4.
Årets "du får ett nytt jobb": Undertecknad, när Expressens chefredaktör Thomas Mattsson ringer bara timmar efter jag fått sparken och erbjuder mig ett nytt jobb som blir "Birros Bord" senare samma vecka.
Årets huvudstad: Stockholm. Det tog två veckor att vänja sig. Nu kan jag inte tänka mig att bo någon annanstans. Stockholm är verkligen sagolikt vackert.
Årets huvudstad 2: Rom. Vi bodde där i drygt tre månader i vintras och det var en fantastisk tid. Rom är lika underbart varje gång man reser dit, hur många gånger man än rest dit.
Årets rörelse: Försoningen. Den enda vägen framåt. För oss alla.