Vi har blivit ett land av billiga ursäkter och värdelösa undanflykter. Kungen är bara en i raden av människor som lämnar fruktansvärt pinsamma svar.
Det här är vad jag tycker att kungen borde ha sagt när TT frågade. (Frågorna är hämtade från TT:s intervju.)
TT: Det framgår uppgifter om att kungen under OS i Atlanta skulle ha varit på en institution som kallades Gold Club.
- 96? Det är femton år sedan. Hur ska jag minnas vad den där klubben hette? Men det var ett fint ställe, fri sprit och snygga tjejer överallt.
TT: Har kungen någon gång besökt någon stripp- eller sexklubb?
- Det kan du pantsätta din förbannade kulpenna på att jag gjort. Det är ett tag sedan men när jag var ung och mycket full slank jag vid flera gånger in på utvalda etablissemang för att se halvnakna tjejer åla sig runt stolpar. Det var fantastiskt varje gång.
TT: I riksdagen har det kommit krav på en sanningskommission, skulle kungen kunna tänka sig att delta i en sådan utredning?
- Aldrig i livet. Vad är detta för trams? Jag var ung och kåt och skämde ut mig några gånger när jag var ung och någon enstaka gång när jag blev äldre, och ni får det att låta som sålt mitt land till främmande agenter eller något. Det är med sanningskommissioner som med tårar, herr journalist, man bör spara dem tills man verkligen behöver dem. Vem är jag egentligen? En krigsförbrytare? När lyfter nästa fängelseplan mot Haag?
TT: Finns det något nu ni skulle vilja förmedla till svenska folket?
- Att jag måhända må vara en rätt tafatt jävel på att uttrycka mig är en sak. Jag är ingen poet direkt. Men jag skulle vilja se den prickfria man i 65-årsåldern som kliver fram och kastar den första stenen, han borde då vara fri från skuld. Jag är en man i dyr kostym. Mitt liv är på låtsas, en hastigt ritad teckning där vattenfärgerna rinner...
- Jag är en människa som levt ett oerhört märkligt och galet liv, och de här grejerna ni nämner, med flickor, älskarinnor och märkliga klubbar är en del av den riktiga världen som lyckats läcka hela vägen in. För det är en sak som svenskarna kanske inte förstår av allt det här. Jag har varit mycket ensam. Jag har känt mig som en fånge i de här konventionerna som kommer med ämbetet och ibland under de här 65 åren har längtan efter andra människor, andra liv, andra saker, läckt in till mig och då har jag krökat, knullat och betett mig som en idiot. Precis som alla andra. Precis som du. Precis som de där borta. Livet är sådant. Man kan inte älska allting man gjort eller utsatt sina medmänniskor för.
- Jag har säkert sårat min älskade hustru och mina barn och för det är jag ledsen, men att jag nu ska löpa som en speedad hund för att journalisterna vill gotta sig åt snaskeri är inte värdigt.
- Jag är som alla andra, totalt ofullständig. Ibland är jag en bra man, ibland en något sämre, men jag försöker lära mig av mina misstag. Ni kan ställa vilka frågor ni vill. Jag kommer säga som det är. Jag kommer berätta hela sanningen utan att staka mig och jag har inte en enda anledning att visa ånger mot er eller era kollegor, bara mot de vänner och de nära och kära som jag gjort illa. Och det tar jag med dem, utan omvägen via er.
- Tack för den här stunden. Nu ska jag ut och dricka en öl och sedan börja skriva mina memoarer. Där ska ni sedan få läsa hela sanningen. Hej då.