Balladen om en gammal knarkare är en fin låt av Cornelis som Thåström uppgraderar snyggt på den där hyllningsplattan som kom 1988.
Jag brukar nynna på den ibland. Antagligen för att jag själv är en gammal knarkare. Jag tog mig dock ut ur mitt missbruk. Fast det är inte riktigt sant. Då låter det som om mitt missbruk för alltid är akterseglat, att jag kapat trossarna, att det ligger en värld av välsignad frid mellan mig och drogerna.
Men mellan mig och drogerna är det bara en rask promenad. Jag är där på nolltid. Jag har egentligen aldrig lämnat den snedögde, djävulska främlingen. Han sitter kedjad i källaren. Jag hör honom ibland, sent på kvällarna. Men han skrämmer mig inte längre.
Den moraliska indignationen är som Sveriges hjärtslag. Vi överlever inte utan att med jämna mellanrum förfasa oss över människor som kanske, eller kanske inte, använder droger.
När Ola Lindholm av ett urinprov hos polisen ertappas med att ha eller ha haft kokain i blodet ringer klockorna i helvetet.
Människor förfasar sig. En del förtjusas säkert också. Många älskar att se människor de inte känner falla till marken och bli kvar där. Människor älskar att sätta skon i nacken på folk som de i smyg är avundsjuka på.
Jag känner inte Ola Lindholm. Jag har dock sympatiserat med hans patos för de allra minsta, för barnen, för de unga vuxna. Jag tycker han gjort ett sympatiskt och varmt intryck de gånger jag sett honom i teve.
Jag skiter ärligt talat i huruvida Ola Lindholm tagit kokain eller inte. Jag tror inte han är påverkad av knark när han leder sina teveprogram och jag har mycket svårt att förstå det här blodtörstiga korståget mot honom. Det är ytterst osmakligt.
Dubbelmoralen runt droger i Sverige är häpnadsväckande.
Det mest frånstötande är att hans arbetsgivare SVT, utan fällande dom, utan annat än lösa och delvis rätt förvirrande anklagelser mot honom, går ut och meddelar att de stoppar inspelade sändningar med honom som programledare. "Vi har ett ansvar" säger SVT.
Hur menar de då? Exakt hur ser ansvaret mot barnen ut när man inför den egna kanalens tevekameror slår fast att Ola Lindholm är en sådan farlig gangster att redan inspelade lekprogram för tolvåringar inte får sändas? Vad kan hända? På vilket sätt bör vi förskonas från dessa inspelningar?
Helga Baagøe på SVT agerar desperat och brutal domstol och det stinker moralpanik så man baxnar.
Om man ska stoppa vartenda teveprogram där folk någon gång, kanske eller kanske inte, tagit narkotika skulle det bli rätt svart i rutan.
För att inte tala om barnprogram som "Teletubbies" och "Drömmarnas Trädgård". I den förstnämnda finns märkliga män i dräkter med små teveapparater på magen och ibland kommer en liten björn ner i en speldosa från himlen, och i "Drömmarnas Trädgård" heter en av huvudfigurerna Makka Pakka och hans stora nöje är att tvätta stenar med en fuktsvamp...
Jag hoppas Ola Lindholm lyckas rentvå sitt namn från alla snusförnuftiga, skenheliga och obehagliga moralister.
Stå på dig. Du är värd din värdighet.
