Du vet säkert att du fått en bror som lever här nere med oss. Han heter Milo. Han är väldigt vacker och vi älskar honom väldigt mycket. Jag vaknade sorgsen i morse. Innan jag lyckades begripa varför gick jag upp, kokade kaffe, stod drömmande vid fönstret. Kroppen minns. Kroppen glömmer ingenting. Ett krossat hjärta minns varenda sekund av de där tolv dagarna vi slogs för ditt liv, jag, din mamma och alla himlens änglar.
Du fyller år idag. Du skulle fyllt tre år.
Vi köper ballonger och en liten vindsnurra med en fågelholk och en liten fågel på. Sedan går vi till minneslunden.

Där blåser vi upp ballongerna och skriver Grattis Dante och Hej Dante på dem. Vi tänder lite ljus. Regnmolnen drar kniv ovanför kyrkan. Jag är nära att börja gråta hela tiden. Det är rörande. Milo sover. Han rör sig oroligt i vagnen, som om vår sorg var hans drömmar...
Jonna får ett nytt, annorlunda ansikte när hon pysslar vid blommorna i minneslunden. Jag ser ut över gräsmattan, bort till stenen som står där i mitten och jag håller undan den värsta sorgen med en arm men den värsta sorgen har långa läskiga ben som sparkar mig ändå.
Jag är inte riktigt med. Jag sitter där. Jag fastnar på bild. Jag ler ett darrigt leende in i kameran. Jag kliar mig i skägget. Jag är där. Men jag är också inte där. Det är ett sätt att skydda sig så klart. Det är ett sätt att överleva. Människan är en stryktålig art. Skrivandet, mitt arbete Dante, höll mig på rätt sidan galenskapen när det var som värst.

Sedan går vi på lokal och äter god mat. Regnet faller och människor rör sig förvirrade utanför fönstret. Det ser ut som om de ser in på oss men de speglar sig i glaset. Varenda födelsedag, Dante, har sett likadan ut, varmt i början, regn till kvällen.
Jag lovade dig att vi en dag skulle fylla hela den här väldiga lägenheten med ballonger. Från golv till tak. Kommer du ihåg det? Att jag viskade det till dig när du kom tillbaka till oss, så stilla, sovande, död?
Minns du hur jag lutade mina läppar mot dina små, små öron och hur jag lovade dig att jag en dag skulle gå runt och skriva kärleksord på de där ballongerna och gå runt som en trollkarl med korv och bröd och för söt saft och jag lovade dig att jag skulle springa runt i lägenheten med kroppsvarma och stinna små armar runt min hals, och minns du att jag sade att jag skulle öppna ett fönster den dagen, se ut över himlen, och tänka på dig?
Det gör jag nu. Med Milo fastklamrad runt min hals öppnar jag fönstret och kikar upp mot himlen och jag älskar dig, Dante, så som bara en far kan älska.
Nu ligger ballongerna i den lilla rännan med blommorna vid minneslunden. Det blev ett fint kalas.

Stort grattis på din födelsedag, vackraste Dante. I natt ska jag sova med din lillebror på min mage och jag ska viska om dig till honom och du kan vara säker på att ingen av oss glömmer dig.
Jag hoppas du springer runt i din himmel i en liten italiensk landslagströja och kickar boll med de andra änglabarnen som inte fick chansen att leva.
Du lämnar mig aldrig. Min tid här nere är bara en paus.
Vi ses snart.
Älskar dig.
Kram från pappa.