Marcus Birro

Det spårar ur, polisen får låsa in slagskämpar och fyllon som inte anser att de är fyllon

Publicerad

Svensk sommar är synonym med fylla. Spriten är skoningslöst solidarisk. Missbrukarens totala nederlag ser likadant ut i ett slarvigt uppslaget tält som inne i villan på Djursholm. Jag tänker på paret Rausing som hade alla pengar i världen, flera stora hus sammanslaget till ett enda med flera våningar. När polisen tar sig in där hittar de Eva död i en hög med kläder och gammalt skräp. Rummet är litet, stanken outhärdlig. Rummet är tejpat och förseglat. En knarkarkvart. Inga pengar i världen kunde förhindra denna sjabbiga död. Så fungerar missbruket.

 

Sommaren är högtid för mänsklig degradering. Vuxna män i shorts och sandaler som hasar runt hel- eller halvpackade. Flickor som står och skriker i timmar utan anledning. Unga män som slåss med lyktstolpar.

Gågator förvandlade till en scen ur "The Walking Dead". Ölmagar som sandsäckar vid barerna. Fylla, otrohet, slagsmål, minnesluckor, våld, våldtäkt. Nästan alla brott som begås i det här landet har med sprit eller droger att göra. Det är så man vill kräkas på hela skiten.

 

Varenda stad med (brist på) självaktning ställer ut tält på trottoarerna, bokar artister, säljer langos och tysk korv. Det spårar ur, polisen får låsa in slagskämpar och fyllon som inte anser att de är fyllon. Långt många fler har problem med spriten än vi tror. Allt slutar i sprit och misär men på morgonen har städarna gjort rent och fint.

 

I går var jag på en stor festival i Uppsala. Den har funnits sedan 1983. Jag har hört talas om den och nästan alla viktiga människor i Stockholm har i olika grad och av olika anledningar avrått mig från att åka dit. Ungefär 12 000 deltagare har festivalen. Deltagarna kommer från ungefär 60 länder. Det kryllar av glada barn.

Det är nu jag blir nyfiken. På två saker. Dels på vilken sorts festival det är, och dels varför så många människor, med bekymrade miner, och med en sådan iver avrått mig från att åka dit.

 

Det är nu det märkliga börjar. Jag ser ingen fylla alls. Jag ser bara och överallt människor som skrattar, leker, äter och roar sig tillsammans med sina barn, med vänner och släktingar. Ingen dricker sprit.


Jag pratar med ledningen för festivalen och de berättar det inte behövs någon extra polis­bevaknings alls, under hela veckan som festivalen pågår.

Festivalen är viktig för Uppsala. Hotell, camping, stugbyar och vandrarhem är fullbelagda av familjer som går på festivalen och går på möten, konserter, författarmöten eller bara spelar lite fotboll på någon av planerna.

 

Åk inte dit, Marcus, har jag blivit avrådd, de är inte kloka. De är farliga.

Jag går på ett möte och hör en fantastisk kvinna, Berit Simonsson heter hon, som pratar om livet, rädslor, kärlek och Gud på ett sätt som träffar mig rakt i hjärtat. Ingen domedag, inga pekpinnar, ingen aggressiv retorik alls.

Om denna festival går det inte att läsa någonstans förutom i tidningar med mycket begränsad upplaga.

 

Jag ser bara ren glädje, oförställd glädje hos barn och vuxna och jag antar att jag måste vara hjärntvättad eftersom det är Livets Ord som ordnar den här festivalen men när jag åker därifrån, känns det faktiskt inte som det är jag som är hjärntvättad.

Ingen har försökt pracka på mig någonting. Jag är inte medlem, inte övertalad, inte överöst med något annat än en ren och uppriktig glädje över att en del människor uppenbarligen kan ha kul utan att supa skallen i bitar.

Om jag är hjärntvättad, vad är ni då?

Tack för att du hjälper oss att rätta fel!

Även om vi alltid försöker skriva så korrekta artiklar som möjligt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din felrapport. Rapportera vad i artikeln som inte stämmer i formuläret nedan. Det kan handla om stavfel, bildfel, syftningsfel eller faktafel.

Var gärna så tydlig som möjligt angående vad felet gäller. Tack för din hjälp!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattsonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Och om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att mejla till rattelse@expressen.se eller ringa vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för få en pressetisk prövning. Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Och om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att mejla till rattelse@expressen.se eller ringa vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida